REPLIK: Tjia Torpe från MNW om proggen

Att läsa Per Gudmundsons anmälan av utställningen Proggens affischer på Nordiska museet i Stockholm, är som att slå
upp en vänstertidning från 70-talet. Denna besatthet av ursprung och
klasstillhörighet liknar de excesser den tidens s k bokstavsvänstern frossade i.
Vissa kunde sitta i dagar och redogöra för sina stamtavlor på ett sätt som fick
det revolutionärt röda att dra åt det intorkade, bruna hållet.

Att livet är mer komplicerat
än så och att det finns många faktorer som skapar en människa och hennes
drivkrafter var resonemang som då liksom nu är oerhört provocerande.

Under tiden byggde vi andra
upp en kulturrörelse som ett alternativ till den kommersiella matta av
trallande sånger och käcka folklustspel som spreds via de ganska begränsade
mediakanaler som fanns då.

Vi var många som behövde
kulturen för att leva; som en källa till glädje och tröst och konstruktiv vrede.
Just då, när proggen och alternativrörelsen med sin musik, musikteater,
arbetarspel, gröna vågen, tidskrifter, böcker, festivaler och distributionskanaler
som SAM och Kontaktnätet växte sig som starkast hade vi också en kulturpolitik
här i Sverige.

Det fanns en stark politisk
övertygelse från våra folkvalda att kulturen är betydelsefull, att människan
växer av att skapa själv och att en välgjord kultupplevelse kan göra skillnad i
en människas liv.

Vi inom proggen sa ”låt
tusen blommor blomma”, ”tillsammans är vi starka”, ”alla får spela” eftersom vi
inte ville begränsa och beskära. Kulturpolitikerna byggde upp ett nät av
kulturinstitutioner över landet. Det var i samarbetet mellan dessa
kulturinstitutioner, kulturnämndernas och kulturrådets bidragsgivning, folkbildningen
och tusen och åter tusen engagerade, ideellt arbetande människor(privata pengar
alltså) som den alternativa kulturen, den s k proggen, växte och frodades. Det
var dessa samlade krafter och ekonomiska resurser som gjorde det möjligt att så
mycket hände på så många ställen, under så många år i Sverige.

Tore Bergers 300 000 kronor i all ära men en kort kurs i entreprenörskap och ekonomi skulle ge Per
Gudmundson insikter om vad som krävdes ekonomiskt för att bygga upp och driva
allt det som vi gjorde under 70-talet.

Tjia Torpe, på 70-talet verksam vid Musiknätet Waxholm och sedermera kulturborgarråd (S) i Stockholm.

(Andra inlägg i debatten: Tore Bergers replik till SvD, Carl Johan De Geers artikel i Aftonbladet.)