Per Gudmundson
Frågan om politisk reklam i tv fortsätter att debatteras. Folkpartiet och Kristdemokraterna har lanserat sina reklamfilmer inför EU-parlamentsvalet – och fått dem utdömda av en snudd på enig expertis.
Ett intressant perspektiv på politisk reklamfilm gavs av den socialdemokratiska partisekreteraren Ibrahim Baylan. Hans parti avstår ju från att göra reklam i tv. Enligt Baylan beror detta på att partiet inte vill bidra till en kultur av smutskastning.
– Vi vet av erfarenhet från andra länder att det krävs oerhört mycket pengar för tv-reklam och att den ofta används till smutskastningskampanjer. Vi hade helst sett att detta inte kommit in i den svenska partikulturen, menade Ibrahim Baylan.
Socialdemokraterna borde ju veta. De står nämligen själva bakom den mest smutskastande politiska reklamfilm som spelats in i Sverige.
I riksdagsvalet 1985 lejde Socialdemokraterna an av landets mest begåvade, säregna och kontroversiella filmare till sin reklamkampanj på bio. Roy Andersson, som på den tiden ännu inte gjort långfilmscomeback utan då jobbade med reklamfilm, hade i annan reklam redan etablerat ett formspråk som gjorde dystopi av folkhemmet, och detta skulle passa som hand i handske för Socialdemokraterna. Roy Andersson kunde som ingen annan visa en skräckvision av vart Sverige var på väg om de borgerliga tilläts styra.
Reklamfilmen ”Varför ska vi bry oss om varandra?” är drygt en minut lång, och består av för Roy Andersson typiska tablåer där anonyma men karaktärsstarka individer står utlämnade till högre makters godtycke. Här finns arbetaren som riskerar livet i industrins giftångor, på förmannens kommando. Här finns mamman som får handväskan genomsökt av sjuksköterskan, efter pengar att betala vårdbesöket med. Här finns barnet som får stryk av läraren i skolmatsalen, när slantarna inte räcker till lunchen. Och här finns åldringen vars säng knuffas in i den överfyllda sjuksalen, varefter syster bara släcker för natten.
Roy Andersson är en av Sveriges genom tidernas mest kompromisslösa filmskapare. Vilket naturligtvis avspeglas i reklamfilmen för Socialdemokraterna 1985. Det blev en känslomässigt och visuellt stark film – men som politiskt budskap var det möjligen för trubbigt. Inga nyanser, bara ett omänskligt och kargt roffarsamhälle.
Socialdemokraterna backade marginellt i valet, men satt kvar i regeringsställning, dock beroende av Vänsterpartiet Kommunisterna.
PS: Detta var ett inlägg i serien YouTubeOnsdag. Varje vecka guidar ledarredaktionen bland nätets bästa rörliga bilder. Vi gör det i samma anda som förra årets uppmärksammade lista med YouTubiana.
Glöm inte att tipsa oss om det bästa du sett!