Sanna Rayman
Idag spelade vi in Korseld. Det var kul. Jag kallade vår arbetsmarknadsminister vid förnamn. Detta är som bekant en härskarteknik, som även försvarsminister Sten Tolgfors har gjort sig skyldig till, för bara några månader sedan. Jag tror dock att jag kan vara lugn. Littorin verkade inte ta illa vid sig.
Men alla är inte lika hårdhudade, förstår jag när jag läser Tanja Bergkvists blogg.
Hon berättar om ett färskt fall vid ett svenskt universitet där rektorn har ”beslutat att officiellt rikta kritik mot en universitetsanställds beteende via ett beslut från juridiska avdelningen avseende “kränkande särbehandling på grund av kön”.
Varför? Tja, så kan det gå om man ”som åhörare vid ett jämställdhetsseminarium bläddrar i sina papper, sms:ar eller på något annat sätt osynliggör (en av ) den inbjudna experten, som givetvis är expert på just härskartekniker och därför genast känner igen dem.”
Det är onödigt att jag återger hela historien här, men jag rekommenderar starkt en visit hos Bergkvist för hela historien. Jag ställer mig samma fråga som hon gör. Ska man skratta, gråta eller emigrera?