Ledarredaktionen
LO:s ordförande Wanja
Lundby-Wedin lämnar styrelsen i AMF Pension. Hon avgår också från styrelserna i
AFA-bolagen, som förvaltar kollektivavtalade trygghetsförsäkringar. Beskedet
kommer inte precis som en blixt från klar himmel. Efter debaclet i AMF Pension
och debatten om de otaliga styrelseuppdragen har Lundby-Wedins ställning
försvagats kraftigt, och vägen
tillbaka går via stora
förändringar. Hon måste tillgodose kraven på bot och bättring, och hennes
Canossa ligger uppenbarligen i kapitalförvaltningsbranschen.
Däremot har man inte hört
något om att hon ska avstå från sin plats i Socialdemokraternas verkställande
utskott, VU.
Alltså. Lundby-Wedin lämnar
bolag som syftar till LO-medlemmarnas trygghet, som förvaltar i
storleksordningen 450 miljarder kronor och som har LO som en av sina storägare.
Samtidigt sitter hon kvar i den innersta ledningen för ett politiskt parti som
bara fick hälften av LO-medlemmarnas stöd i riksdagsvalet 2006.
Att Socialdemokraterna vill
ha kvar LO ombord är inte svårt att förstå. LO har mycket att erbjuda Partiet i
form av pengar och gratis arbetskraft. Men det blir allt mindre uppenbart att
äktenskapet LO/SAP också är till LO-medlemmarnas fördel.
Dels röstar allt färre av dem
på Socialdemokraterna. För några årtionden sedan var det självklart med
röstandelar för S på 70-80 procent bland de kollektivanställda, men i riksdagsvalet
2006 fick S nöja sig med 52 procent. Ena hälften av LO:s medlemskår hade det
tvivelaktiga nöjet att finansiera andra hälftens valkampanj. Ingen vet hur det
går 2010, men den långsiktiga trenden är utan tvivel att även LO-medlemmar åsiktsröstar
och att ingen kan ta deras röster för givna.
Dels bygger pakten LO/SAP på
att det alltid är socialdemokratisk regering. LO stöder maktpartiet och får
förmånlig lagstiftning i utbyte. Men om det börjar bli vanligt med maktskifte
även i Sverige kommer banden till S inte att vara samma fördel. Vad kan det
uppstå för förtrolighet mellan en borgerlig regering och en LO-ledare, som inte
bara är facklig företrädare utan också makthavare i det parti som är
regeringens politiska huvudmotståndare? Wanja Lundby-Wedin må tro att hon byta
kostym från fack till parti och tillbaka till fack som om det handlade om en förväxlingskomedi på Vasateatern, men så
fungerar det inte i politiken.
I Danmark har LO brutit de
formella banden till S och blivit en fri och självständig fackförening. Svenska
LO bör göra detsamma. Wanja Lundby-Wedin lämnar fel styrelser.