Maria Abrahamsson
Lagrådet har kastat ytterligare bränsle på FRA-brasan i och med eftermiddagens yttrande.
Därmed riskerar sommaren att bli lika svettig för regeringen som
fjolårets var. Än en gång kommer krokodiltårar att gråtas från talarstolen när de
borgerliga ledamöterna lagom till sommarlovet tvingas baxa igenom regeringens
senaste integritetsskyddsförstärkningar.
Men Lagrådet gör
alltså tummen upp. Förmodligen kände man sig Uppbunden av det
förra lagrådets skandalösa godkännande av ”FRA 1” våren 2008. Det
förslag som det nya lagrådet nu yttratat sig om är trots allt något
mindre integritetskränkande. Men Lagrådet i dag går ändå på
tvärs mot flera tunga remissinstanser, däribland JK, Rikspolisstyrelsen,
Säpo, Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden, Sveriges
advokatsamfund, Hovrätten över Skåne och Blekinge, som alla underkände
regeringens hemmasnickrande Försvarsunderrättelsedomstol.
I regeringsförslaget
som Lagrådet i stort sett har svalt med hull och hår görs mycket
väsen av att den enskildes rättigheter stärks genom att det inrättas
en nya integritetsstärkande Försvarsunderrättelsedomstolen dit några enskilda
inte äger tillträde utan där integritetsskyddsintresset på ett abstrakt plan företräds
av ett nyinrättat integritetsskyddsombud. Jodå, Lagrådet ifrågasätter om domstolen förtjänar
att kallas domstol då den ska vara stängd för enskilda och där besluten om FRA
ska få signalspaning inte ska kunna överklagas.
Lagrådets
skepsis är högst berättigad. Desto besynnerligare då att de höga juristerna ändå
landar i slutsatsen att den här tveksamma juridiska
figuren utan parter eller överklagandemöjlighet duger gott som domstol. I
vilken bananrepublik då, frågar jag mig.
Men jodå, Lagrådet
menar att det betryggande sätt på vilket ordföranden och övriga
ledamöter kommer att utses borgar för att kvaliteten
sammantaget blir god. Ja, så god att till och med regeringens förbud att överklaga
besluten kan godtas.
Hur det är tänkt
att Försvarsunderrättelsedomstolen ordförande och ledamöter ska
utses? Regeringen ska själv utse vilka domare som vara ordförande och
vice ordförande. Lagrådet tycker det känns tryggt att domarna ska
handplockas enligt det s k kallelseförfarande som Grundlagsutredningen
vid årsskiftet hårt kritiserade och ville se utmönstrat.
De sex övriga
ledamöterna ska utses av partigrupperna i riksdagen, varav fyra partier står
regeringsmakten hyfsat nära, minst sagt. Detta med följden att
regeringen indirekt kommer att kunna ha god kontroll över Försvarsunderrättelsedomstolens
policy och prioriteringar. Eller tror någon att
riksdagsgrupperna kommer att utse ledamöter och regeringen domare som har
en helt annan syn på signalspaning än vad regeringen har?
Att förhandlingarna
av sekretesskäl kommer att hållas bakom lyckta dörrar är närmast
självklart. Desto större anledning för regeringen, kan man tycka, att i förväg
eliminera grogrunden för misstankar som helt säkert uppkommer om att de utsedda
domarna och ledamöterna går regeringens ledband.
Den här
funktionen borde med andra ord ha anförtrotts de vanliga domstolarna, då
hade medborgarna fått mycket bättre garantier för oberoende och rättssäkerhet.
Nu riskerar i stället Lagrådets yttrande att utvecklas
till en repris av förra årets FRA-strid. Det vill säga, precis vad
regeringen Reinfeldt varken har råd eller tid med när all dess kraft behöver
koncentreras på det svenska ordförandeskapet i EU.