Protestera mera

Flera av Eritreas ambassader har nu fått påhälsning av svenska utrikeskorrespondenter som har överlämnat namnlistorna som kräver Dawit Isaaks frigivning. Det stora engagemanget i frågan är hoppingivande. Över 200 000 namn är inga småsaker. Kanske kan det göra skillnad, tänker jag.

Så får jag ett mejl med länk till Amnesty med uppmaning att höja min röst i protest mot en annan förtryckande regim – Irans. Mitt hopp om Dawit Isaak falnar snabbt och blir till en klump i halsen. För den här gången handlar det om att protestera mot en avrättning som redan är genomförd, utan minsta hänsyn till omvärldens protester och utan att den avrättades anhöriga förvarnades.

Jag menar förstås den nyligen genomförda avrättningen av Delara Darabi. Mot hennes dom har omvärlden protesterat i åratal. Nu är hon död. Trots stort engagemang.

Diktaturen behöver inte bry sig om vad andra tycker, vare sig de är 200 000 stycken eller två miljoner. Men påtryckningar görs inte bara för att påverka förtryckaren själv. De görs också för att stärka det motstånd som finns på plats. Varje förtryckare har sin motståndsrörelse och bör få veta att den inte består enbart av några få kämpar i hemlandet, utan också av ett massivt stöd världen över. Vare sig de befinner sig i Iran eller Eritrea. För Delara Darabi är det för sent, men protesten är inte en tom gest. Gör den du med.