LO:s nya AMF-turer

LO har ändrat sig och stoppat
utnämningen av Lennart Jeansson till styrelseordförande för AMF. Skälet är att Jeansson brevledes – till arbetsmarknadsministern men
också till LO – har pläderat för förändringar i LAS turordningsregler. Som
det heter i ett pressmeddelande från LO, har han ”valt att agera i en politiskt
känslig fråga”.

Det är alltså ett politiskt
veto som LO har lagt in.

Men visst, det var inte så
smart av Jeansson…

I sak står han däremot
starkt.

Hur starkt framgår i en artikel i Lag & Avtal av DN:s förre
politiske chefredaktör Svante Nycander. Så här skriver han:

”Allt var inte idyll /före 1973 min anmärkning/,
men avtalsmodellen fungerade till belåtenhet och skulle ha varit stabil om inte
politikerna blandat sig i, beskäftigt och okunnigt. Las var en förgiftad gåva
till löntagarna.

Varken arbetsgivarna eller
facket visar i dag något intresse för vad som faktiskt uppnåddes med Saltsjöbadsmodellen.
LOs ordförande yttrar sig som om alternativet till turordning enligt Las är
godtycke och rättslöshet. LO-Tidningens politiske redaktör skrev nyligen att
regeln ”sist in – först ut” i Las tillkom därför att arbetsgivarna
använde den fria uppsägningsrätten ”till att metodiskt sparka äldre anställda,
arbetare som inte var kärnfriska eller arbetare som inte ansågs högproduktiva”.
Han hävdar att lagen infördes för att stävja missbruket av uppsägningsrätten.
”Lagen tvingade arbetsgivarna att motivera uppsägningar, och den gav
facket förhandlingsrätt om vilka som skulle omfattas av uppsägningarna.”

Här är det trångt mellan
osanningarna. Uppsägningsrätten var inte fri 1973. Lagen föranleddes inte av
rapporter om missbruk. Arbetsgivarna var genom avtal redan skyldiga att
motivera uppsägningar. Förhandlingsrätt om vilka som skulle sägas upp hade
funnits sedan 1938.”