Ordförandeskap: Gamla moderater i EU

I en anslutningsbuss vid bytet i Amsterdam råkar jag hamna
bredvid den moderate EU-parlamentarikern Gunnar Hökmark. Han är också på väg
till parlamentets session i Strasbourg.

I sätet bakom sätter sig sig EU:s kommissionär för
konkurrensfrågor, den nederländska liberalen Neelie Kroes. Hökmark chattar upp
henne omedelbart. De ser ut att vara gamla vänner. Sådana som inte har något
emot träffas och byta ett par hjärtliga skratt klockan åtta på tisdagmorgonen, när
andra passagerare helst sitter sömndruckna bakom tidningen.

När han efter någon minut senare åter vänder sig framåt
säger han att Sverige, under det kommande ordförandeskapet, måste driva
konkurrensfrågorna mycket hårdare än som görs nu. Kampen för frihandel är
central för en liten handelsberoende nation som Sverige, på ett sätt som de
större länderna inte känner av. Hökmark håller regelbunden kontakt med
kommissionären, visar det sig, för att trycka på för mer handel på jämlika
villkor.

Jag säger att regeringsföreträdarna hemma i Sverige hävdar
att ordförandeskapet inte ska användas för att driva egna favoritfrågor och
nationella särintressen, utan att det svenska ordförandeskapet ska präglas av
EU-gemensamma mål.

– Så
ska man ju säga, säger Hökmark.

Hans leende antyder att det inte riktigt är alltid som ord
och handling går ihop.

Tur är väl det. Kampen mot protektionism är en svensk
kärnfråga. Men det är också en fråga där alla blir vinnare i slutändan.