Ledarbloggen
Per Gudmundson
Per Gudmundson
De senaste veckornas enorma uppståndelse omkring Barack Obamas hundvalp Bo (döpt efter Bo Diddley – en av hörnstenarna inom rock’n’roll) fick en att undra om någon hund någonsin tidigare tillmätts större betydelse. Alla som är intresserade av amerikanska valrörelser och politisk retorik vet dock att det funnits minst en sådan hund.
Bara genom att kolla på YouTube inser man att Obamas hund Bo är chanslös. Den viktigaste hunden inom amerikansk politik vände en hel valrörelse. Självfallet, för övrigt, var det en republikansk hund.
I valrörelsen 1952 anklagades dåvarande vicepresidentkandidaten, senator Richard Nixon, för att ha tagit emot tvivelaktiga ekonomiska bidrag. Mutanklagelserna var så starka att hela den republikanska valkampanjen hotades.
Hårt pressad valde Nixon att satsa allt på ett kort. Hans kampanj köpte tv-tid för ett direktsänt tal till väljarna.
Checkers-talet, som det i efterhand har kommit att heta, anses som ett av de mest betydelsefulla politiska ögonblicken i tv. I en tv-studio, flankerad av sin hustru, berättade kandidaten Nixon omsorgsfullt om såväl sin kampanjekonomi som sin privatekonomi, i syfte att undanröja all möjlighet för illvilliga rykten att slå rot.
Naturligtvis framhävdes allt som kunde få kandidaten att framstå som anspråkslös. Även familjens blygsamma vanor refererades.
”Ja, det är väl ungefär allt. Vad vi äger, och vad vi är skyldiga. Det är inte särskilt mycket.”
Så inleds den centrala passagen i Nixons tv-tal.
”Min fru har ingen minkpäls. Vad hon har är en respektabel republikansk yllekappa. Och jag brukar säga till henne att hon skulle se bra ut i vad som helst.”
Och självklart menade Nixon att han aldrig, aldrig hade tagit emot en endaste gåva. Ja, bortsett en sak, då. Och det var här retoriken verkligen blev tårdrypande perfekt.
”En annan sak jag nog borde berätta om, för om jag inte gör det kommer väl beskyllningar om den saken också: vi fick faktiskt något. En gåva. Efter valet.
En man nere i Texas hörde Pat på radion när hon berättade att ungarna så gärna ville ha en hund. Och tro det eller ej, men samma dag som vi gav oss ut på kampanjresan, så fick vi ett meddelande från stationen i Baltimore om att där fanns ett paket adresserat till oss. Vi åkte ner och plockade upp det.
Kan ni gissa vad det var? Det var en liten cockerspanielvalp i en låda som skickats ända nere ifrån Texas. Svart och vit, prickig. Och vår lilla flicka Tricia. sexåringen, döpte den till Checkers.
Och, vet ni, ungarna – precis som alla ungar – gillar hunden.
Och jag vill bara säga detta här och nu, att oavsett vad folk kommer att säga om det, så kommer vi att behålla honom.”
Hur det gick? Checkers vände opinionen och räddade Nixon. Vilket, sett ur ett historiskt perspektiv, kanske inte var optimalt. Men det visade vad en liten hund kan betyda i amerikansk politik, om man använder den rätt.
PS: Detta är en del i ledarredaktionens serie YouTubeOnsdag. Varje onsdag gallrar vi fram stort och smått från webbens bästa rörliga bilder. Tipsa gärna om sånt vi missat!