Politiskt helvete i semesterparadiset

”Där har jag ju varit”.

Känslan av närvaro har varit nog så konkret för många svenskar när tv-bilderna rullat fram från gatustriderna i Bangkok mellan armén och demonstrerande oppositionella lojala med den förre premiärministern Thaksin Shinawatra.

Långt borta brukar vara liktydigt med ett lågt intresse, men det gäller inte Thailand. Phuket och Bangkok var förra året svenskarnas två främsta semesterdestinationer. Åtskilliga svenskar har dessutom slagit sig ned i Thailand, och det finns en motsatt flyttström till Sverige.

Thailand ligger många flygtimmar bort men har blivit ett av Sveriges ”närmaste” länder. Det finns också en gemensam historia. Minnet av tsunamin i december 2004 lever – sida vid sida med glada semesterminnen.

Tsunamin förenade också i Thailand, men sedan 2005 har utvecklingen gått åt motsatt håll med växande motsättningar inom landet regionalt (muslimsk gerilla) och i rikspolitiken (mellan olika eliter och sociala grupper).

Instabilt är bara förnamnet. I stället för en stadigare demokrati har thailändsk politik utmärkts av en rad -regeringskollapser inkluderande en militärkupp.

I försöken att avsätta premiärministern Abhisit Vejjajiva har Thaksins ”rödskjortor” använt samma taktik som ”gulskjortorna” tillämpade förra året. Men att parlamentera på gatan har hittills inte löst de konflikter som framkallar de politiska konvulsionerna.

Fria och rättvisa val med ett resultat som kan bli oomtvistat är den enda vägen ut ur den återvändsgränd som Thailand befinner sig i. Men frågan är om det är möjligt givet hur hård konfrontationen är.

Tsunamin var en naturkatastrof men Thailand återhämtade sig. Nu riskerar landets ekonomi och demokrati att erodera sönder för mänsklig hand. Om – och när – nästa omgång med massdemonstrationer och våld utbryter kan kommentarerna framför tv-rutan bli:

Så synd men till det semesterparadiset kan vi bara inte åka.