”Nu sätter vi punkt”…

Enligt presskonferenserna i går ville både LO och Socialdemokraterna ”sätta punkt” för den utveckling – eller snarare det sönderfall – som utspelats framför våra ögon de senaste veckorna. Men det där med punktsättandet går inget vidare. Inte nog med att tunga chefredaktörer som Göran Greider fortsätter att larma, och att socialdemokratiska statsvetare tvivlar på att någon slutpunkt är nådd, eller att byggjobbare och metallare fortsätter vara rasande på Wanja Lundby-Wedin.

Dessutom försiggår debatten, oberörd av eventuell interpunktion, även i arbetarrörelsens periferare delar.

Ett exempel väl värt att läsa kommer från en av socialdemokratins handgångne män. Harald Ullman, tidigare insyltad i partiorganisationen men oftast kategoriserad som PR-man, skriver en dräpande analys om Wanja Lundby-Wedin, Mona Sahlin, och vad som är det egentliga problemet i arbetarrörelsen.

Två citat:

”Socialdemokraternas opinionsläge är oerhört illavarslande och det påverkas bara kortsiktigt av Wanja Lundby Wedin. All erfarenhet av politisk opinionsbildning i hela västvärlden visar att en sittande regering bestraffas av väljarna när samhället går in i recession. Men inte nu i Sverige. De gamla kartorna stämmer inte längre med terrängen. Något ovanligt har hänt.

Och det är svårt att dra någon annan slutsats än att det rödgröna samarbetet före valet är den största olyckan som drabbat Socialdemokratin. Facit finns ju. Se på Norge. Vad hände med den nödvändiga förnyelse av Socialdemokratins politik som Mona lovade efter den katastrofala valförlusten inte minst bland storstädernas medelklassväljare. Den förnyelsen har effektivt stoppats av diverse rödgröna samarbetsgrupper. Ivrigt påhejade av en del konservativa krafter inom arbetarrörelsen, som för övrigt också verkade kräva Wanjas avgång.

Det rödgröna samarbetet har bland annat effektivt stoppat en nödvändig omprövning av den för välfärden så avgörande energipolitiken. Väljarna begriper det.”

”Och se TV-bilden mellan å ena sidan kostymklädda Reinfeldt och Borg mot Sahlin Ohly Wetterstrand och Eriksson. Bilder tränger djupt in i väljarnas medvetande.

Oppositionen består av två stycken som är emot tillväxt och vars kärntrupper drömmer om att odla lin och göra getost i någon liten jämtländsk håla. Och den tredje är egentligen är emot marknadsekonomin och vars kärntrupper egentligen hoppas att lågkonjunkturen ska leda till kollaps för kapitalismen. Och de fyra ska föra en politik som skapar tillväxt, sysselsättning och välfärd. Tror väljarna på det? Det verkar inte så?”

Detta är knappast ”att sätta punkt”.