Första maj lär bli dystert i år

Det skulle kunna vara ett guldläge. Arbetarrörelsen ledd av två starka kvinnor. Den ena basar över LO, den andra över SAP. Förnyelse, fräschör och nya tider. I stället är allting en enda soppa. Jag måste medge att jag nästan tycker lite synd om dem.

LO och Wanja Lundby-Wedin har krishanterat på sämsta tänkbara sätt. Den sena timmens presskonferens i förra veckan innebar bensin på elden och under veckan har det bara fortsatt.

Personligen är jag ganska ointresserad av undersökningar som meddelar att si och så många av svenska folket vill att Wanja Lundby-Wedin avgår. Det är endast medlemmarnas och inte svenska folkets sak (och inte heller min sak) att avgöra vem som basar över LO.

Kanske var det i egenskap av LO-medlem som Mona Sahlin uttalade sig om huruvida Wanja Lundby-Wedin borde sitta kvar i AMF:s styrelse eller ej, vad vet jag? Det hade i alla fall varit rimligare. Men jag tror inte det. Snarare var det just i egenskap av Socialdemokratisk partiledare som Sahlin gav tipset.

Det här är ett solklart exempel på när det stundtals praktiska banden mellan ett riksdagsparti och en stor fackrörelse hoppar upp och biter såväl parti som rörelse i baken. Lundby-Wedin är i blåsväder och plötsligt vill Sahlin ha henne på behörigt avstånd. Men till och med när Sahlin försöker distansera sig är det i stället närheten som tydliggörs. Ingen annan partiledare skulle komma på tanken att ha detaljsynpunkter på en fackordförandes styrelseuppdrag.

Det är dessutom ett högt spel. Sahlin riskerar att splittra arbetarrörelsen ännu mer. Hon har inte alltid varit LO-medlemmarnas gullefjun men räknar nu kallt med att medlemmarna ska hysa mer agg mot sin ordförande än mot Sahlin själv. Det kan visa sig vara en felbedömning.

Och att döma av Lundby-Wedins kommentar nu ikväll är hon i alla fall inte redo att lägga sig platt. Det faktum att Sahlin haft synpunkter på hennes styrelsemedverkan fick tämligen skarpt mothugg:

”…jag måste säga att jag blev lite förvånad. Med respekt för Mona Sahlin, det där är inte en fråga som det Socialdemokratiska partiet på något sätt äger.”

Fast det är klart. Den skarpa tonen till trots, så har LO-basen nu gjort Sahlin till viljes och dessutom lämnat flera andra styrelseuppdrag.

Saken är dock den att denna pudel mest bara illustrerar hur knasigt det blir när en fackorganisation förväntas ta order från ett parti och vice versa. Jag menar. LO äger halva AMF. Att ordföranden i LO inte sitter med i styrelsen, hur vettigt är det, egentligen?

Det ser ut att bli ett sällsynt förstämt första maj-firande i år.