Hotade politiker är hotade människor

– Vi ska skjuta din jävla mamma i huvudet för att hon är moderat.

Nina Lagh, kommunalråd i Håbo kommun berättar i Ekot om hur hennes barn blev mobbade på grund av hennes politiska engagemang i ett inslag om att var femte politiker utsätts för hot.

I inslaget intervjuas även kristdemokraten Anders Alkewall, som för en tid sedan lade förslag i Vellinge om att ta emot ensamkommande flyktingbarn, vilket snart visade sig mycket impopulärt. Alkewall hotades och trakasserades och fick bland annat sin bil vandaliserad, vilket sedermera satte Vellinge på kartan som en högst otrevlig kommun när Alkewall till slut fann sig tvungen att helt lämna politiken.

Det är förstås helt oacceptabelt. I fallet Nina Lagh är det sorgliga dessutom att när barn säger sådant handlar det i grunden om en politisk inställning som deras föräldrar fört vidare på ett synnerligen obetänksamt och otrevligt sätt.

Den undersökning som Ekot refererar ger vid handen att moderater är särskilt utsatta, men självfallet är det lika illa oavsett vem som drabbas. Och ju mer utbrett problemet blir, desto svårare får partierna att hitta människor som vill, ja rentav vågar, engagera sig politiskt.

Den instinktiva reaktionen mot hot och trakasserier är med naturlighet att man sluter sig och upprättar skydd, hinder och låsta dörrar. Hemliga direktnummer, snåla telefontider, ring växeln, inte mig. För mycket av den varan kan nog snarare kan förvärra problemet. En arg kommuninvånare som känner sig maktlös upplever bara än mer maktlöshet och ilska när kontaktvägarna stryps. Vi ska inte vara rädda för bråk och delade meningar. Lite mer av det kan nog till och med göra hoten färre.

Nina Lagh berättar om att hon tog sina barn ur skolan där de mobbades. Och inte nog med det, hon var öppen med varför. Det skapade debatt, förstås och alla var inte nöjda. Men ändå tror jag det är ett klokt tillvägagångssätt.

Så snart du blivit heltidspolitiker förändras dynamiken mellan dig och dina grannar. Plötsligt är du ”stor” och ”mäktig” och en ny maktbalans är på plats – en situation som kanske är särskilt besvärlig i jantelagens Sverige. Då är det viktigare än någonsin att visa att man är – ja det låter klyschigt, men ändå – en helt vanlig människa.