Claes Arvidsson
Europaparlamentet har precis avslutat omröstningen om resolution om det europeiska samvetet och totalitära diktaturer. Det blev en bred majoritet för det förslag som stöddes av den konservativa gruppen, liberalerna, de gröna och UEN. Efter stor vånda bestämde sig S-gruppen också för att rösta för att också rösta ja. Hårdvänstern röstade förstås nej. Lars Ohly lär inte vara glad i dag.
Visst är det trist, tragiskt eller skamligt att det som framkallade beslutsångest i Socialistgruppen (som ockås är de svenska Socialdemokraternas partigrupp) var att i resolutionen omfattar de totalitära diktaturerna i Europa även de kommunistiska. Men det är just detta som är det nya och viktiga.
Det är en historiska dag.
Resolutionen är ett stort steg på den långa vägen att göra upp med Europas kommunistiska förflutna (och den svenske moderaten Gunnar Hökmark har gjort ett jättejobb för att baxa igenom den).
Resolutionen har antagits med beaktande av FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, FN-resolutionen om folkmord, är förankrad i EU:s fördrag och mer specifikt det som rör kommunismen i
– Pragdeklarationen om det europeiska samvetet och kommunismen av den 3 juni 2008,
– Europarådets parlamentariska församlings resolution 1481 av den 26 januari 2006 om behovet av ett internationellt fördömande av brott som begåtts av totalitära kommunistiska regimer,
I resolutionen uttrycker Europaparlamentet ”sin respekt för alla offer för totalitära och odemokratiska regimer i Europa, och hyllar dem som kämpat mot tyranni och förtryck”.
Men resolutionen är också en manar också kommissionen och medlemsstaterna till handling. Det handlar om insatser för undervisning, forskning och dokumentation, information.
Inte minst viktigt är att man vill se ett ökat stöd till ”icke-statliga organisationer, såsom Memorial i Ryska federationen, som aktivt engagerar sig i efterforskningar och sammanställning av dokument som relaterar till de brott som begicks under den stalinistiska perioden”.
EU-parlamentet föreslår också ”att den 23 augusti bör utnämnas till europeisk minnesdag för alla offer för totalitära och auktoritära regimer, i syfte att hedra minnet av dessa offer med värdighet och opartiskhet”.
Nu återstår det närmast att se vad statsminister Fredrik Reinfeldt tänker lyfta frågan om kommunismens brott mot mänskligheten under det svenska ordförandeskapet. Resolutionen är ett verktyg: Använd det!