Biståndsstorm i mejlkorgen

Mejlboxen fick rejäl påfyllning efter mitt Samtal (23/3) med Stefan Fölster om bristen på utvärdering i svenskt bistånd. För och emot. Det är hetta i frågan.

Jag frågar biståndsministerns statssekreterare Joakim Stymne om rapporten om biståndets okända effekter?

– Okända effekter? Jag skulle snarare säga att rapporten visar att det har varit för svagt fokus på resultat i biståndet. Men vi jobbar med saken.

Det finns problem?

– Sida har redan fått i uppdrag att utarbeta ett enhetligt mål- och resultatstyrningssystem. Och i arbetet med den Resultatskrivelse som ska lämnas till Riksdagen i vår har vi sett att det finns mycket kvar att göra.

Och budgetstödet, är det biståndets svarta får?

– Det är egentligen den naturliga formen av bistånd. Staterna får göra sina egna prioriteringar, men samtidigt måste det säkerställas att korruptionsproblem hanteras genom krav på bland annat revision.

Det finns så mycket myter om bistånd. Det vore bra att slå fast att biståndet som det har varit inte har kunnat växlas in till lyckopengar för mottagarna.

I den zambiskfödda ekonomen Damisa Moyos Dead Aid (Penguin 2009) beskriver hon biståndet som ett gigantiskt misslyckande, som till priset av stora pengar snarast har gjort onytta. För Moya är slutsatsen: gärna humanitärt bistånd och insatser från ideella organisationer, men annars hjälper vi bäst genom att sluta ”hjälpa”. Ekonomin är grunden för utveckling och hjulen börjar inte rulla förrän biståndspengarna slutar trilla in.

I Fixing Failed States (Oxford University Press, 2008) slår även Ashraf Ghani & Clare Lockhart fast att decennier av biståndspolitik har varit bortkastade. De sätter också marknadsekonomin i fokus, men till skillnad från Moyo avskriver de inte bistånd som idé utan skjuter in sig på de idéer som skapar misslyckandets mekanismer.
(23/3)

Läs Damisa Moyo: www.standpoint.co.uk

Titta på Ashraf Ghani & Clare Lockhart : www.youtube.com/watch?v=mplebSY9xM4