Ledarbloggen
Per Gudmundson
Per Gudmundson
SVT ber om ursäkt för komediinslaget Tingeling i lördagens svenska uttagning till Eurovisionsschlagerfestivalen, efter att den ryska ambassaden klagat. ”Vi borde kanske ha varit lite snällare” säger SVT:s projektledare Ronnie Lans, som har skickat blommor till ryska ambassaden.
Tingeling drev ju hejdlöst med ryska stereotyper i en sällsynt träffsäker men så klart småelak travesti på den Pit Bull Terrier-techno som går så bra i öst. Stycket kunde dessutom ses som en kommentar till det ratade georgiska bidraget We don’t wanna put in, som befanns för Putin-kritiskt för festivalen, som i år hålls i Moskva.
Det hela är typiskt för hur Ryssland hanterar kritik. Ryssland drar sig inte för att flexa sina muskler för omvärlden för att skrämma småstaterna i närområdet. Men det är ingenting mot hur den inhemska oppositionen bemöts.
Ryssland styrs av krafterna bakom premiärminister Vladimir Putin och hans handgångne man Vladimir Medvedev. Och trots att all egentlig opposition är chanslös och i princip saknar representation i Statsduman så reagerar dessa krafter starkt på uppstickare, hur små och beskedliga de än kan vara.
Skräckexemplet gäller den forne schackmästaren Garry Kasparov som envetet försöker bilda en demokratisk oppositionsrörelse. Kasparov har fått stryk av Putin-anhängare och han har arresterats av polis när han har demonstrerat, men ingenting kan mäta sig med vad som hände i juni förra året. Då höll han ett politiskt möte med oppositionskoalitionen Det andra Ryssland. Dit hade också omkring 500 Putin-anhängare sökt sig, varav någon störde mötet med en flygande penis – en radiostyrd helikopter formad som ett manligt könsorgan.
YouTube-klippet är 38 sekunder långt. Men det säger allt om hur svårt det har blivit att kritisera Ryssland.
Tydligen kräver man alltså nu att också svenska medier ska vara lydiga. Man får tvärtom hoppas att kritiken tar fart på allvar nu.
PS: Ledarbloggen kör Youtubeklipp varje onsdag i samma anda som höstens lista med Youtubiana. Trevligare blir det inte att se på politik. Det är precis som Aftonbladet Kultur noterade i lördags: ”nu har dessutom Svenska Dagbladets ledarredaktion, denna bastion för bildning och moral som förvaltar traditioner från Bööks och Heidenstams dagar, börjat bedriva opinionsbildning med just… knäppa klipp. Redaktionens Youtube-lista är numera ett stående inslag i deras ledarkommentarer.