Gapet minskar, populismen ökar

”Gapet” mellan blocken har minskat länge. Numera kan man knappast tala om gap, på sin höjd är det väl ett par lätt särade läppar. Sådant kan förstås få vem som helst att hetsa upp sig litegrann. Och de hetsar uppenbarligen upp sig, de rödgröna. De sista dagarna har bjudit på idel populistiska utspel och inspel i debatten.

Den beryktade bromsen i pensionssystemet har slagit till med följden att pensionerna riskerar att sänkas med över 500 kronor nästa år. Socialdemokraterna själva kan förstås inte gärna rya om systemets utformning, det vore lite magstarkt när det nu är de som har ritat det, men Vänsterpartiet behöver inte oroa sig för annat än den rödgröna sämjan och uppenbarligen är deras omsorg om denna inte enorm.

Således klev Kalle Larsson (V) ut på banan och krävde i ett pressmeddelande under rubriken ”Dags för folkstorm mot pensionssystemet” avskaffad broms samt ”politiskt ansvar”. Systemet behöver förändras i grunden, menade Larsson, som sannolikt inte har S med sig på den vagnen.

S är dock inte sämre än att också de försöker slå mynt av krisen och bromsen. Således sände även Thomas Östros ut ett pressmeddelande, som gjorde mig en smula förbryllad. I detta pressmeddelande önskade sig nämligen Östros att beräkningsgrunderna för när bromsen slår till skulle ses över.

Eh. Jaha. Fast det önskade sig Östros på DN:s debattsida redan för en månad sedan.

Och ungefär då diskuterade S saken med regeringen, varpå socialförsäkringsministern initierade en översyn. Man kan undra vad Östros egentligen vill, mer än att skicka pressmeddelanden i repris, det vill säga.

Fast vinnaren i veckans populistkategori är otvivelaktigt Marita Ulvskog som inledde sitt anförande i EU-debatten i riksdagen i veckan med att ironisera över det faktum att regeringen tar det kommande EU-ordförandeskapet på allvar. ”Showtime! Tonight, live on stage – the swedish presidency!”, raljerade Ulvskog och förklarade sedan att ”regeringen ägnar sig åt skådespeleri istället för allvar” samt att den var ”pompös”och hade ”förlorat markkontakten”.

Som bevis på förlorad markkontakt anfördes att utrikesminister Carl Bildt skriver debattartiklar där han helt underlåter att nämna såväl Olof Palme, Ingvar Carlsson och Göran Persson som Margot Wallström, Anna Lindh och Jan Eliasson. Detta är naturligtvis helt oacceptabelt för Marita Ulvskog, politikern vars magkänsla får henne att kalla maktskiften för ”statskupp”.

Nå. Så småningom nådde Ulvskog fram till sakfrågorna. ”Den här debatten ska handla om aktuella EU-frågor”, meddelade hon och förklarade sedan att hon varit i Norrbotten, Falun och Avesta och på alla dessa platser hade man drabbats av varsel. Således, förklarade Ulvskog är Socialdemokraternas ”viktigaste frågor inför EU-valet: Fler jobb, bättre jobb och grönare jobb” och för att uppnå detta ”måste ett svenskt ordförandeskap gå från vackra ord till handling.”

Utmärkt, nu kommer det konkreta förslag som ger jobb, tänkte jag och spetsade öronen. Men då sa Ulvskog:

– EU-ordförandeskapet måste innebära att Europa beslutar att vår konkurrensförmåga ska bygga på att varje land, varje löntagare i hela denna union är bäst, skickligast, mest kompetent på det vi gör, det vill säga att vi inte satsar på att konkurrera med låga löner, inte ställer löntagare mot löntagare.

Vi ska alltså bestämma att vår konkurrensförmåga bygger på att vi är typ bäst i världen.

Fast nej. Det går ju inte att bestämma sådant. Det vet Ulvskog också. Vilket förklarar att hon några replikskiften längre fram i debatten lyckades med konststycket att toppa Göran Perssons uttalanden om ”social turism” med följande formulering:

”Vi vill inte ha en armé av låglönare som turnerar genom EU:s medlemsländer.”

I övrigt har socialdemokratin i bloggosfären ägnat veckan åt att lusläsa och debattera Fredrik Reinfeldts bok ”Det sovande folket” som han skrev när han var 27 år gammal och ordförande i MUF. Inte helt förvånande hittar de högertankar, ja rentav nyliberala eller libertarianska tendenser i den och applicerar raskt bokens innehåll på hur landet styrs idag.

Vi kan väl säga så här. Det finns nyliberaler och libertarianer som hett önskar att ni hade rätt i er analys. Till er analytiska förmågas nackdel talar dock att ingen av dem lär skriva under på att ni har rätt.

Men något måste man ju prata om när gapet förbyts i särade läppar, det förstås.