Vem har hittat på det där om Kungen?

Folket har börjat
samlas. Hovets presschef Nina Eldh släpper bussig fram mig trots att
jag har missat ackrediteringen. Eldh antyder att min hyllningsartikel med
anledning av kronprinsessans förlovning uppskattades. Förvånar
mig själv med att bli nästan rörd.

Väl inne på
Slottets inre borggård tar jag sikte på skogen av kamerastativ Världspressen är
på plats, likaså tv-bolagen, med ”viss” övervikt av tyska. Hovreportrarna är
i sitt esse. Och de hymlar inte. Med praktfulla blomsterkvastar i högsta hugg
struttar de omkring på höga klackar i snömodden.

Så vitt jag kan
bedöma skötte sig Daniel perfekt, där i bakgrunden av sin blivande hustru. Med
jämna mellanrum avfyrade han ett smile åt tv-kamerorna. Under den halvtimme som
det officiella namnsdagsfirandet pågick småpratade han

dessutom till
synes helt obesvärat med sin blivande svärmor.

Vid nästa års
firande av Kronprinsessans namnsdag hoppas jag att Daniel inte
glömmer handskarna. Nog för att han har ifrågasatts av ultrarojalister för
att inte vara tillräckligt blåblodig, i dag var hans fingrar lila.

Efter Arméns
musikkårs trumsaluter och visuella rytmiska framföranden med snärtiga rörelser,
högt tempo och visuell finess (jo, trumuppvisningen beskrivs faktiskt så på Försvarsmaktens
hemsida) var det så dags för Victoria att ta emot folkets hurrarop och jubel.
Otåligt inväntade vi i mediediket vår tur. Kronprinsessan gjorde ingen
besviken, utan tog leende emot hovreportrarnas buketter.

Vad ska
Kronprinsessan göra i kväll, ropade någon. Det är representationsmiddag, svarade yrkeskvinnan. Hur klarade Daniel sig, undrade en annan. Ganska bra, skrattade
Victoria. Vad tycker Kronprinsessan om Svenskans ledarsida, hade jag på tungan men svalde.

Ett stenkast från
Slottet huserar våra folkvalda i Sveriges riksdag. Där var det tidigare i
dag frågestund med landets statsminister. Ja, han som godkände bröllopet. Det var en rätt medioker tillställning
för alla inblandade parter, inklusive mig själv. Frågestunden, alltså.

Oppositionsledarna
gjorde vad de kunde för att hålla liv i den för regeringen rätt plågsamma
debatten om bonusar i statliga bolag. Tålmodigt upprepade Fredrik Reinfeldt vad
hans finansminister Anders Borg lovade förra i veckan. Nämligen att nu ska de
reglerna ses över som regeringen med facit i hand dumt nog mjukade upp förra
sommaren. Att ledorden i översynen är måttfullhet och rimlighet, struntar väl
de rödgröna i.

Lika lite vill
de låtsas om att regeringens nu så förhatliga bonusregler bekräftades så
sent som våren 2006 av regeringen Persson, och han var beroende av stöd från
vilka då?

Nej, vänsterfolk
är betydligt mer intresserat av att bråka om vem som ska betala Kronprinsessans
bröllop. I snart sagt varje debattprogram har Kungens påstådda begäran om mer
pengar för att kunna betala kalaset varit uppe till allmän bespottning.

Och jag häller så
gärna mer bränsle på den brasan. Som Hovets presschef buttert upplyste
mig om: Kungen har inte alls äskat mer bröllopspengar hos regeringen.