Sanna Rayman
Inte helt oväntat kommer det nu fram att en föraning om vad som komma skulle i skolan i Winnenden hade synts på internet redan i förväg, när 17-årige Tim Kretschmer chattade med en vän. Att det är på internet, om någonstans, man hittar tonåringars tankar och känslor förvånar föga. Internet är i mångt och mycket navet för den yngre generationen.
Nu försöker alla förstå och genom brottsstycken av information från just internet skissas bilden fram. Våldsintresse?Ingen flickvän eller nyligen avslutad relation? Han gillade visst vapen och Counterstrike. Fast å andra sidan även bordtennis.
Det är med visst obehag jag tar mig igenom analyserna på Newsmill. Några hänvisar till mobbning och andra till pedagogiken och den tyska ”pluggskolan”. En del tänker i termer av misogyni då merparten av de som dödades var flickor.
Alla använder kort sagt händelsen för att föra fram sin lilla käpphäst till debattens vattenhål. Hade de här analyserna kommit upp i debatten lika snabbt om händelsen ägt rum här i Sverige? Förmodligen inte. Nu är avståndet till det hemska tillräckligt långt för att man ska kunna utnyttja tragedin för sina syften utan närmare eftertanke.
I själva verket kommer vi helt enkelt inte få veta. Som vanligt är inte livet isolerade byggstenar. Allt smälter samman och en dag rinner bägaren över. Mobbning, olycklig kärlek eller frånvaron av kärlek, närvaron av vapen, psykiska problem, svårigheter i skolan… Allt sammantaget är det en fruktansvärd kombination av bördor, visst.
Men ta bort flickvänsproblemet. Ta bort skolor med krav. Ta bort Counterstrike. Med detta gjort, skulle vi då vara befriade från framtida bägare som rinner över?
Det tror jag inte.