YouTubeOnsdag: Så hudflänger man EU

EU-parlamentarikerna får höjd lön med 58 procent efter sommaren, från nuvarande 54 500 kronor till 86 000 kronor i månaden, berättade tidningen Riksdag & Departement i måndags. Därmed lades ytterligare en pusselbit till den folkliga bilden av EU-projektet: en köttgryta där politikens toppar kan smörja kråset på skattebetalarnas bekostnad (oavsett att en del av ökningen beror på att kronan försvagats).

Det är synd att 1900-talets stora europeiska fredsprojekt gång på gång gör sig till enkel måltavla för sådan kritik. EU förtjänar bättre än så.

Därmed inte sagt att kritiken mot EU-topparna inte ska vara hård. Alla politiska projekt bör nagelfaras. När det vill sig väl kan svidande uppgörelser dessutom utgöra god underhållning. Ett lysande exempel på hur kul en granskning av EU kan låta kommer från 2006, då EU-parlamentarikern Nigel Farage, från EU-skeptiska partiet UK Independence Party (UKIP) gisslade José Manuel Barrosos EU-kommission. Farage går hårt fram med en så komisk elegans att inte ens måltavlan själv – Barroso – kan låta bli att skratta.

”Herr Barroso säger att han tycker att hans laguppställning är av hög kvalitet. Så låt oss granska den. Jag är förstås medveten om att granskningar inte är särskilt populära i EU-kommissionen, och att granskningsmän som gör sitt jobb ordentligt får sparken, men hur som helst, så gör vi en.

Från Frankrike kommer herr Jacques Barrot. Han ska ta hand om transportsektorn. År 2000 dömdes han villkorligt till åtta månaders fängelse för inblandning i ett förskingringsfall, och förbjöds att inneha offentliga ämbeten i två år.

Från Ungern hämtas herr Kovács. Han får skattefrågorna. I många år var han en kommunist-apparatjik, och god vän till Kádár, en av diktatorerna där, och en uttalad motståndare till de värden vi håller högt i Väst. Hans nya imperium kommer att stå för skattepolitiken och han kommer att skötta tullfrågorna – från Cork till Vilnius. Ska EPP och brittiska konservativa verkligen rösta på detta?

Från Estland har vi herr Kallas, under tjugo års tid en sovjetisk kommunistparti-apparatjik, tills hans nyvunna smak för kapitalism försatte honom i trubbel. Fastän han, i rättvisans namn, blev frikänd från anklagelserna om tjänstefel och bedrägeri, blev han dömd för att ha uppgivit falska uppgifter i en rättegång. Och han ska föra befäl över antikorruptionsinsatserna! Detta går inte ens att fantisera ihop.

Från Storbritannien har vi Peter Mandelson. Han får Handelskommissionärsportföljen. Han, förstås, petades två gånger ur den brittiska regeringen. Men, för att vara rättvis, han är en av de mer kompetenta i det här gänget.

Från Nederländerna kommer Neelie Kroes. Hon ska ha hand om konkurrensfrågor. Hon är anklagad för att ha ljugit inför det europeiska parlamentet. Detta må vara enbart anklagelser. Men de kommer från revisorn van Buitenen, och jag anser att de borde tas på allvar.

Fråga er själva: skulle ni köpa en begagnad bil av den här kommissionen? Svaret måste helt enkelt bli nej.”

Roligare kritik har aldrig hörts mot EU-kommissionen. Svenska politiker borde dra lärdom. Förvisso bör man ha en mer balanserad ton än UKIP, men inför valet till EU-parlamentet finns det god anledning att slipa argumenten så att inte missnöjespartierna kan ståta ensamma med EU-kritiken. Kanske är det rentav extra viktigt för EU-vänner att fundera över detta.

PS: Ledarbloggen kör Youtubeklipp varje onsdag i samma anda som höstens lista med Youtubiana. Trevligare blir det inte att se på politik.