Lästips i DC-dramats tid

Bernard-Henri Lévy reste till Israel och Gaza och upplevde en annan verklighet än den bild som han mött i massmedia. Mot bakgrund av hur Israels agerande i Gaza brukar beskrivas saxar jag ur Lévy artikel i Axess (2/09):

”Inget rättfärdigar ett barns död”, säger Asaf, 33 år, restaurangägare i New York, och helikopterpilot när reserverna kallas in. ”Ingenting. Om jag upptäcker att risken finns att jag från cockpiten ser att jag kan träffa civila vid ett militärt mål, då avbryter jag och återvänder till basen.”

Jag ber Asaf ge mig belägg för detta. Det är därför jag befinner mig här, i Negev, på basen Palmachim, den israeliska krigsteknologins allra heligaste plats, där Israels antiballistiska Arrow-missiler testas.

Jag ser fyra otroliga videor där missiler som redan avfyrats styrs tillbaka och exploderar ute på tomma fält när man får syn på civila människor på skärmen, eller när den jeep som man siktar på kör in i ett hyreshus, vars invånare inte varnats (i enlighet med föreskrifterna). Att inte alla har samma skrupler tvivlar jag inte på. Hur ska man annars förklara de alltför många och oacceptabla blodbaden?

Men att det finns sådana som Asaf i den israeliska armén, och att regelverket ålägger dem att agera som Asaf; kort sagt, att Asaf snarare är regel än undantag, det är viktigt att påpeka för att bestrida klichén att den israeliska armén är en samling vildar som ägnar sig åt att offra kvinnor
och gamla.

Läs hela artikeln i Axess här.