Ledarbloggen

Claes Arvidsson

Claes Arvidsson

Min barndoms herr Omar var en lugn och trygg man från Arabiska öknen. Ytterst artig, vänlig och Ture Sventon behjälplig på allehanda sätt. För mig är namnet Omar för alltid förknippat med just denna Omar.

Men alla Omar är förstås inte som min Omar – allra minst Omar al-Bashir i Sudan. Tanken går i stället till mord, våldtäkt och folkfördrivning. Uppskattningsvis 300 000 människor har fått sätta livet till i Darfur och 2,7 miljoner har tvingats fly sina hem för att liv som intern- eller externflyktingar.

President Omar al-Bahsir är inte ensam ansvarig för denna katastrof, inte heller enbart den sudanesiska regeringssidan. Ändå är presidenten värdig den kallelse som Internationella brottmålsdomstolen (ICC) i Haag. Till listan över anklagelser kan nu läggas att han utvisat de tio viktigaste hjälporganisationerna ur Sudan, vilket leder till mer nöd och död i Darfur.

Herr Omar i Sudan har mottagit arresteringsorden med trots, kört med USA, nykolonialism a la Mugabe och – så förstås även skuldbeläggning av Israel. Före och efter dagens tal till anhängare i Khartoum var det till och dans. Visst vill man…

Men arresteringsordern har fler baksidor än den att biståndsorganisationerna har kastats ut. Från afrikansk sida har kritik riktats mot att valet av Herr Omar i Sudan är godtyckligt – och visst finns det åtskilliga andra kandidater som också platsar bakom ICC:s skrank.

Ett annat problem med att utfärda en arresteringsorder för en sittande president är att det kan förvärra konflikten. Intresset att göra upp, minskar så att säga drastiskt med vetskapen om att en uppgörelse för president NN leder till Haag. Hotet om åtal kan kanske däremot verka återhållande och åtal i en post-konfliktsituation är centralt för att komma vidare.

Men nog känns det lite som att ICC:s agerande är en symbolilsk kompensation för hur lite omvärlden faktiskt har gjort för att hindra ”folkmordet” i Darfur.

Här finns inte något enkelt svar. Tyvärr. Nog önskar man att världen vore lika enkel som den var för T Sventon och min Herr Omar.

Arkiv

Fler bloggar