Nej, det är inte bättre med arbetslöshet

IF Metall visar samhällsansvar och genuin omsorg om sina medlemmar när man sluter ett avtal med arbetsgivarna, som tillfälligt öppnar för lägre lönekostnader för trängda företag i industrin.

Ordföranden Stefan Löfven kommer att få mycket skäll från vänster; Byggnads var föga förvånande ute och vevade redan i går eftermiddag. Men Löfven har haft ett gott samvete som huvudkudde i natt. Han har satt arbete framför arbetslöshet.

Traditionen på svensk arbetsmarknad är att man inte ska möta prövningar genom att ge mindre betalt. Företag som inte kan betala avtalsenlig lön ska slås ut och medarbetarna gå vidare till bättre betalda jobb; det har varit tanken. Men det är länge sedan modellen fungerade som det var tänkt. Alltför ofta har uppsagda anställda fått gå vidare till arbetslöshet och förtidspension snarare än till stimulerande jobb med mer gynnsamma villkor.

Gårdagens överenskommelse ser den sanningen i vitögat och öppnar för ett smidigare förhållningssätt – och parterna gör det utan att tumma på principen om att löntagare inte ska lönekonkurrera med varandra.

IF Metall har nämligen inte accepterat några lönesänkningar. Det nya avtalet öppnar för att ersättningen till de anställda kan reduceras med upp till 20 procent genom överenskommelser lokalt. Men avtalet säger också att ”under motsvarande andel av ordinarie arbetstid ska arbete inte utföras”. Lönen per arbetad timme förblir alltså densamma.

Avtalet kan leda att inkomster blir lägre under en tid, men det leder inte till sänkta löner. Det kan tyckas vara hårklyveri, men det har principiell betydelse – och gör att överenskommelsen ändå inte är ett riktigt så stort genombrott som man kunnat få intryck av.

Den öppnar inte för lönesänkningar i den bemärkelsen att en viss arbetsinsats plötsligt ersätts med ett lägre belopp. I stället handlar det om tillfällig arbetstidsförkortning. Därmed faller den kritik som i går framfördes av professor Pontus Braunerhielm vid Globaliseringsrådet om att uppgörelsen strider mot en grundtanke i den svenska modellen. Sedan är det annan sak att denna modell kommer att behöva bli ännu mer anpassningsbar framöver.

Men inte heller under detta nya avtal kommer anställda att konkurrera med varandra genom att sänka priset på sin arbetskraft.

Däremot ger det industriföretag bättre chans att slippa uppsägningar och metallarbetarna bättre chans att slippa arbetslöshet. När följer resten av arbetsmarknaden efter?