IF Metall förtjänar ett tack för sin ansvarskänsla

Denna ledarsida har varit långtifrån ensam om att kritisera IF Metalls Stefan Löfvén för att han på ett ganska obetänksamt sätt slutit upp vid Mona Sahlins sida i debatten om kärnkraftens framtid i Sverige.

Att arbetsgivarsidan i industrin – och förmodligen även Stefan Löfvén själv – hade önskat ett helt annat och tydligare ställningstagande från IF Metall i frågan är ingen vågad gissning. Löfvéns hållning i kärnkraftsfrågan andades inte ansvar för industrin och inte heller omsorg om IF Metalls medlemmars intressen.

Idag vårdar Löfvén medlemmarna desto mer när han och Teknikföretagen tillkännager en krisöverenskommelse som i korta drag går ut på att ”ge möjlighet till lokala överenskommelser om att sänka utgående lön och andra ersättningar med upp till 20 procent”.

Det är imponerande.

I den svenska modellen ingår som grundläggande element att parterna samråder och tar ett stort gemensamt ansvar för bransch och arbetsmarknadsutveckling. Ofta käbblas det och då för att det finns utrymme för käbbel. Men var sak har sin tid och i dessa tider råder ekonomisk kris.

Då är det glädjande att se att parterna faktiskt har sinnesnärvaro nog att lägga det vardagliga käbblet på hyllan och ta det gemensamma ansvaret, så som IF metall och arbetsgivarna har gjort idag.

IF Metall förtjänar tack och respekt för sin ansvarskänsla.