YouTubeTorsdag: Mona, va?

Tolv gånger. Tolv gånger lyckas hon klämma in ordet ”va?” på 1 minut och 42 sekunder. Det är en bedrift i sig. Men den urgamla tv-intervjun med Mona Sahlin är naturligtvis intressant på andra sätt än de rent språkliga.

Intervjun, som ursprungligen visades i SVT:s Rapport 1979, visar en tjugo och några år ung Mona Sahlin. Och som så ofta när unga människor intervjuas är lösningen på världens problem större inflytande för just unga. Vilket politiska partier sällan drar sig för att exploatera: redan 1975 föreslog dåvarande samordningsministern Thage G Peterson att Mona Andersson, som hon hette då, skulle bli partiets särskilda ungdomskandidat i riksdagsvalet 1976.

”Makthavarna idag… har det redan idag för enkelt, tycker jag. De har för få som ifrågasätter, va? För få som kritiserar, för få som säger till när det är saker och ting som är fel, va? Det är därför det behövs de här vanliga ungdomarna, va, som har det jobbigt i dag. Det är bara de som kan säga, va, att jag saknar dagisplats, jag har inget jobb, va, jag vill inte att det ska byggas på den och den platsen. Det är ju de som måste säga… Annars händer ju aldrig nånting.”

Uppenbarligen ansåg Mona Andersson/Sahlin att hon var en av alla ”de här vanliga ungdomarna, va”. Att hon var född rakt in i partieliten – pappan var på sjuttiotalet politiskt sakkunnig hos dåvarande bostadsministern Ingvar Carlsson, där han jobbade bredvid Pär Nuders pappa Ants Nuder, samt ordförande för Nacka arbetarekommun och mamman föreståndare för Folkets Hus – vidrörs inte med mer än ett konstaterande att det hjälpt med ”föräldrar som också var politiskt intresserade.”

I intervjun berättar också Mona Sahlin att det var kriget i Vietnam som ursprungligen fick henne att välja politikerbanan.

”Det kom som en chock för en, va, när man satt där med problem med finnar, och olycklig kärlek, och smygrökning, och så plötsligt börjar man förstå vad som händer runtom en. Och då blev det liksom nåt behov, va, att jag måste göra nånting, va? Det kändes fel då, att bara sitta och må bra, och äta gott hela tiden.”

Man kan fundera på om det är just detta ”göra nånting” – oklart vad – som är hemligheten bakom Mona Sahlins framgångar. Hon är bra på att förmedla intrycket av att hon vill ”göra nånting”. Det illustrerar klippet tydligt, förutom de kvaliteter som Christer Isaksson i sin oblygt beundrande biografi I väntan på Mona Sahlin (Prisma 2008) beskriver med ord som ”star quality” eller ”ungdom, fräschhet och begåvning”.

Isaksson beskriver två sidor av Sahlin, som bägge syns i Vietnamkrigscitatet. ”Å ena sidan är Mona Sahlin den ytliga kommunikationens mästare”, skriver Isaksson. ”Å andra sidan är hennes stora fördel som politiker det seriösa engagemanget”, fortsätter han. Det är så man ska tolka hennes vilja att ”göra nånting”.

Men det som är mest slående är kanske den enda fråga som hörs i tv-klippet. Möjligen måste man dock ha i åtanke att SVT:s kanal 2, och i synnerhet redaktionen för Rapport, vid den här tiden betraktades som direkt socialistiska för att inse att frågan med all sannolikhet inte är ironiskt menad.

”Men vad kommer det sig då att du har en så oerhört klar insikt i alla de här sakerna, och så många som är jämngamla med dig är så okunniga?”

Det är en fråga som knappt skulle ställts till den unge Kim Jong Il.

”Ingen annan s-ledare har vuxit upp så nära partiets elit och mitt”, skriver Christer Isaksson i sin Sahlin-biografi. Hon är, menar han, ”utvald”. På sjuttiotalet, när hela Sverige tycktes stöpt efter partiet, syntes sådant också i mediernas behandling.

PS: Ledarredaktionen har saknat sin Youtubianalista så mycket att vi beslutat oss för att från och med i dag starta traditionen YouTubeTorsdag. Varje torsdag morgon blir det en ny guidad tur bland internets bästa rörliga bilder.