Sanna Rayman
Som ledarsidan har konstaterat förut har Mona Sahlin en förkärlek för att omge sig med män i partitoppen. Till gruppledare i riksdagen utsåg hon Sven-Erik Österberg. Pär Nuder ersattes av Thomas Östros. När Marita Ulvskog meddelade sin avgång som partisekreterare fick Håkan Juholt ta över så länge. Ett tag var Peter Hultqvist tippad som efterträdarfavorit, men nu verkar det alltså bli Ibrahim Baylan som landar på posten.
Man får väl citera de blåtonade grattiskorten till nyblivna föräldrar ”Du fick som du ville, det blev en kille!”
I sin bok Lärarinna i politikens hårda skola beskrev Margareta Winberg det interna motståndet mot Sahlin bland ”kvinnoklubbisterna” med att hon var ”grabbarnas kvinna”, som ”fått allt serverat” och ”inte ens varit passiv medlem i kvinnoförbundet”. Kanske är det strt omöjligt för henne att inte servera grabbarna tillbaka lite nu.
Sen har vi ju också det krångliga faktum att när Socialdemokraterna förordar en person för en post så är det aldrig så enkelt som att han (okej, eller hon) förordar personen i fråga för att han (okej, eller hon) skulle passa bra där.
I stället är det intriger som skulle få vem som helst att tappa sugen. Utmanövreringar här och belöningssystem där. S-bloggaren Jonas Morian konstaterar att Baylan är ”långtifrån något förstahandsval”, att flera andra tillfrågade har tackat nej och refererar vidare till Östrans ledarsida som beskriver turerna.
Så vad vi har är alltså följande. En partiordförande som inte var partiets förstahandsval som nu får en partisekreterare som inte var hennes förstahandsval.
Det låter väldigt tungrott inom s just nu.