PMS, inte bara dåligt

Erik Hörstadius skriver en liten text på Nyheter24 om ”PMS – det dolda samhällsproblemet” och önskar sig att regeringen tar bort detta tillstånd av svängigt humör. Intressant. Jag har själv nyligen haft anledning att fundera över PMS eftersom jag först nu börjat tänka efter under de där dagarna när precis allt är elände. Påfallande ofta har jag upptäckt att dessa dagar sammanfaller med en viss cykel.

Det kan kanske verka underligt att det tog mig sisådär 20 år att göra de här kopplingarna, men så är det nu för ganska många av oss kvinnor. Vi blir lika förvånade – varje månad. Jag håller det inte för osannolikt att det kommer ta mig ett år eller två att ens märka att jag passerat klimakteriet, när det nu händer.

Dock vill jag invända mot beskrivningen av detta elände som blott och bart ett samhällsproblem. Nyligen har nationalekonomen Nonicoclolasos på sin blogg refererat forskning som visar att sjukfrånvaron bland kvinnor under 45 år följer en – ser man på! – 28-dagarscykel, medan mäns sjukfrånvaro inte följer samma mönster. Det låter i och för sig troligt. Men å andra sidan…

För några veckor sedan var jag på mitt allra mest PMS:iga humör. Eftersom jag inte har någon att, som Hörstadius beskriver det, skälla ut för negligerade städ- och diskplikter så vänder jag mig – förstås – till kollegorna, hotar dem med PMS och kräver större aktivitet på ledarbloggen. Jag tror faktiskt att det hjälpte lite.

Finns det månne någon forskning på hur mycket extra produktivitet och effektivitet PMS:en bidrar med i samhället, bara genom att vara hotfull och oberäknelig? Nonicoclolasos, har du span på något sådant?

Vem vet, kanske vore det rentav en förlust om regeringen gjorde som Hörstadius önskar och avskaffade PMS?