Kunglig kärlek av det modernare slaget

Även en historisk dag som den i dag började för de allra flesta av oss på vanligt sätt. Klockan 06.20 visades jag in till sminköserna på TV4. Nej, det händer förstås inte varje dag, men inte så sällan heller. Där i sminket satt redan kanalens politiska kommentator Lena Smedsaas. Om en liten stund skulle vi analysera den före detta S-kronprinsen Pär Nuders avhopp från riksdagen. Det är fettisdag och på tv-skärmen spritsas grädde i semlebullar.

Då kommer han inrusande – hovreportern Roger Lundgren. Nyss låg han och
sov, nu ska han kommentera Expressens än så länge obekräftade förlovningsrykte mellan kronprinsessan och Daniel Westling. I samma ögonblick stendör – åtminstone tillfälligt ­- allt intresse för Nuder.

Ska monarkin vara kvar måste den följa sina uråldriga traditioner och vara avskiljd från vanligt folk. Det är en vanlig uppfattning bland ultrarojalister, inte minst i bloggosfären. Där får man exempelvis veta att att Victoria måste ”hitta en man med blått blod eller åtminstone från utlandet”. Uppblandningen med ”vanligt folk” sätter nämligen det folkliga stödet för monarkin i fara.

För mig är det svårbegripligt hur begåvade människor, därtill kungatrogna, inte förstår att den konstitutionella monarkin är djupare förankrad i den svenska folksjälen än så. Vi har haft kungar och drottningar på tronen så länge landet har funnits. För en stor
majoritet av befolkningen är det självklart att tronföljarens egen vilja ska gälla i fråga om valet av livspartner. Monarkin äventyras inte utan stärks av en klok anpassning till nya förhållanden. Inte för inte är den nuvarande regentens valspråk För Sverige i tiden.

En timme efter konseljen på slottet skickade alltså Hovet ut det efterlängtade
pressmeddelandet: Kronprinsessan Victoria och Daniel Westling förlovar sig.
Bröllopet hålls försommaren 2010. Daniel blir prins, och hertig av Västergötland.

Så fick äntligen en kvinna av börd sin man av folket, löd statsministerns kommentar. Det var fint sagt, även om jag inte skulle ha uttryckt mig så. Victorias och Daniels olika bakgrunder gör deras giftermål banbrytande jämlikt och modernt. Trots det hade arrangemanget inte varit möjligt om det svenska kungahuset och framför allt kungen själv inte hade respekterat att människor är olika och olika bra på olika saker men ändå lika mycket värda med lika rätt till jämlik och fördomsfri behandling. Det är något annat det, än att beklaga att det nu blir mannen som får hålla sig i bakgrunden.