Samma Skugge, men ändå inte

Helgens mesta icke-debatt är bråket mellan ”bloggdrottningarna” Linda Skugge och Ebba von Sydow. I ena ringhörnan Skugge, som finner von Sydow vara ett dåligt identifikationsobjekt för småbarnsmammor i karriären och i andra von Sydow, som menar att Skugge nedvärderar det faktum att även kvinnor utan barn kan känna press och stress.

Jag har rätt lite att tillföra den debatten. Känner mig föga upprörd över att ett av ansiktena utåt i 2,6-miljonersklubben inte har barn. Representativitet är kanhända inte oviktigt, men låt oss säga att jag finner kravet på representativitet i 2,6 miljoners-klubben en smula överdrivet. Vi kan faktiskt ha helt olika livssituation men ändå förstå varandra, vi människor. Om jag kan känna mig representerad av en, som det brukar heta, ”gubbe i slips” (vilket jag kan) borde en kvinna utan barn klara av att uppbåda lite förståelse för en kvinna utan barn och vice versa.

Nå, i stora drag är debatten lyckad eftersom den förmodligen genererat mycket trafik till såväl Skugges som von Sydows blogg.

Det som jag finner mest intressant med det hela är Linda Skugges symbolvärde och hur hon fortsätter att väcka känslor år efter år. Det är inget annat än imponerande. Bland kommentarerna man kan hitta i bloggosfären är det oerhört många som vredgas över hennes uttalanden och hänvisar bakåt när de kritiserar henne. Förr var Linda Skugge bra, tog de svagastes parti. Nu är hon dum, bryr sig bara om sig själv.

Jag ska inte påstå mig vara expert på Linda Skugges samlade krönikor, men som jag minns det var Skugge en ung, kompromisslös och känslosvallande tonåring när hennes karriär tog fart. Hon var lite trasig, som man ofta är i den åldern. Hon var galet öppen med allt tras och alla känslor, vilket är lite mer ovanligt.

Vad jag däremot inte minns är att Skugge skulle ha varit särskilt duktig på att ta de svagastes parti förr, men inte nu. Grejen med Skugge är väl att hon alltid har tagit sitt eget parti och att de som råkar kunna identifiera sig med hennes vardag har åkt med av bara farten? Förr var det pandatjejer, nu är det morsor. Skugge har kort sagt alltid varit en egocentrisk skribent. En bra sådan – utmärkt på att göra folk förbannade – ska tilläggas, men likväl med sin egen tillvaro som ständigt avstamp. Nu läser jag återigen att hon sviker sina forna fans och kan inte låta bli att fundera på det underliggande kravet i denna anklagelse.

För egentligen. Är det Skugges uppgift, som offentligt känd figur som många har identifierat sig med, att även sedan hon fått tre barn förbli en självdestruktiv, självupptagen och sotögd tonåring som skriver om att hon är rädd för smör?

Det hoppas jag verkligen inte. Och om det är det så gratulerar jag Skugge till att hon står emot ett så dumt krav.

Skugges temperament är oförändrat. Hon skriver fortfarande kompromisslöst, känslosamt och utan att be om ursäkt. Reaktion snarare än eftertanke är fortfarande hennes signum. Det kan man gilla eller ogilla, men det torde ha framgått genom åren.

Det som har förändrats är Skugges tillvaro och liv. Hon är inte 16 och hon har tre barn, till exempel. Då är det väl en jäkla tur att hon inte beter sig som en 16-åring längre, eller?

Vem som helst borde kunna se det positiva i att man faktiskt inte måste vara exakt samma människa från tonåren och framåt.