En mycket märklig stridsfråga

Socialdemokraternas europaparlamentariker Åsa Westlund uttalar sig i Ekot på ett sätt som det är mycket svårt att begripa logiken bakom.

– Alla människor har inte 100 eller 200 000. Jag vill att alla människor ska ha frihet och möjlighet att få vård när de behöver den och då kan man inte ha ett system där de som har råd kan gå före hela tiden.

Okej. Det låter ju som att man skulle kunna hålla med Westlund. Men den fråga hon uttalar sig om är inte ett scenario där ena parten har lagt ett förslag om att låta rika människor gå före och där hon, den andra parten, tycker att det är ett dåligt förslag.

Vad det handlar om är att det nu inom EU om en förstärkning av rätten till sjukvård även i andra EU-länder. Det vill säga att en svensk patients rätt att få ersättning av Försäkringskassan sedan han eller hon uppsökt vård utomlands ska utökas och stärkas.

Så, gynnar detta bara rika, eller gynnar de snarare den som i nuläget aldrig skulle våga söka vård utomlands eftersom rätten att få slantarna tillbaka av Försäkringskassan är svag och oberäknelig? Jag måste säga att det låter som om vinnaren i den stärkta patientrörligheten och rätten är just den som för närvarande inte har råd att göra en sådan chansning ens genom ett lån.

De borgerliga partierna är för en sådan förstärkning, medan Socialdemokraterna tänker göra saken till en stridsfråga inför EU-valet med ungefär samma argument som Åsa Westlunds. Som vanligt är Socialdemokratin emot alla reformer som kan tänkas avslöja brister i de svenska välfärdssystemen. För hur skulle det se ut om alla drog utomlands och fann att tillgängligheten och bemötandet var bättre där? Bättre då om folk köar – medan vi håller förstamajtal om att Sverige har ”världens bästa vård”.

Att motarbeta en stärkt patienträtt inom EU är otidsenligt. Om köerna är långa till en sorts operation här finns det väl ingen anledning att motarbeta den avlastning det dessutom skulle innebära att några gjorde sig besväret att resa till Tyskland och operera sig där istället?

Detta är också kärnan i EU:s patientrörlighet – att man ska vara fri söka vården utomlands om den inte kan fås i rimlig tid på hemmaplan och att hemlandet då bör ersätta dig för kostnaderna.

Den vision som uttrycks i Westlunds uttalande i Ekot tarvar en översättning till verklighetska. Vad som egentligen förordas är potentiell frihet och potentiell tillgång till vård.

Kort sagt ett system som är superrättvist i teorin och som årligen lovar dig att det alldeles alldeles snart ska fungera felfritt på riktigt också. Det löftet är ju särskilt kul att få om man liksom mannen i reportaget är cancersjuk och inte direkt i position att invänta den framtid då löftena blivit verklighet.

Men visst. Kör ni på den stridsfrågan bara. Det blir säkert jättebra.