Annons

Ledarbloggen

Maria Abrahamsson

Maria Abrahamsson


I lördags kväll förärade
den anrika borgerliga studentföreningen Heimdal mig ett stipendium. Till minne av den forne högerledaren Gunnar Heckscher. Ceremonin och efterföljande midvinterblot blev en festlig afton på alla sätt och vis. Uppriktigt sagt hade jag ingen aning om att jag kunde så många snappsvisor.

Dessutom höll jag ett tacktal som var riktigt bra om jag får säga det själv. Ni kan förresten få läsa det här:

Tack så mycket för detta fina stipendium till minne av Gunnar Heckscher. Självklart ska jag skryta om det för min chef på SvD, PJ Anders Linder, som också har fått priset. Men också för Gunnars son – Sten Heckscher.

Ja, ni vet Sten Heckscher den forna s-politikern och näringsministern i regeringen Carlsson som i dag är ordförande i Regeringsrätten. Det är framför allt i den egenskapen som jag har lärt känna honom. Numera blir ämbetsmannen Sten Heckscher närmast kränkt ifall man skulle råka bunta ihop honom med hans forna politikerkamrater. Därför brukar jag göra just det.

Som sagt, stort tack för det fina priset. Och för den välljudande motiveringen:

För en opinionsbildande gärning med hjärta och hjärna och sanningslidelse, till försvar av människans integritet och värdighet.

Det låter sig musik för själen, men också förpliktigande. Just med tanke på hänvisningen till människans integritet är det förstås extra tråkigt att Mikael Odenberg (han var inbjuden som midvinterblotstalare med blev sjuk i sista stund) inte kunde vara med oss här i kväll.

Jag hade hemskt gärna bygg några väl valda ord med honom om remisskritiken som nu pyser ut, till och med från Uppsala slott, mot regeringens av allt att döma halvdan förbättringar av Odenbergs ursprungliga FRA-lag.

Förra sommarens massiva proteststorm mot utvidgningen av FRA:s signalspaning visade med skrämmande tydlighet att respekten för människors integritet och värdighet förutsätter både Hjärta och Hjärna hos våra lagstiftare. Av någon anledning – som nog bara Odenberg känner till – trodde regeringen att den kunde skippa bådadera vad gäller FRA-lagen. De politiska konsekvenserna av det misstaget har vi ännu inte sett den fulla vidden av. Sanna mina ord.

Där hittade jag också en snygg övergång till det här med Sanningslidelsen. Vad som är sant och falskt när man jobbar som opinionsbildare rådet det ganska delade meningar om, har jag märkt. Och ibland – ganska ofta faktiskt – är man tvungen att bedra människor in i sanningen, för att citera Sören Kirkegaard.

Men när jag nu till sist säger att jag är jätteglad att ni har velat ge mig det här prestigefulla priset, då är det ingenting annat än sanningen som säger Hjärtligt tack!

Som sagt, det var en härlig kväll med heimdalingarna på Smålands nation i lördags. Och när jag traskade mot tågstationen vid midnatt med fint diplom under armen prasslade frackarna och festblåsorna som bäst på dansgolvet, och gör kanske fortfarande.

Arkiv