REPLIK från Michael Gajditza om bojkotten

Det är lite tråkigt att se när normalt begåvade människor förminskar sig själva som man lyckas göra på SvD:s ledarblogg idag. När man uppmärksammar den bojkott som pågår så lyckas man få det till att motivet skulle vara någon sorts hämndlystnad.

Nej, kära bloggkollegor. Hämndlystnad är ett ord som inte passar i sammanhanget och hade ni bara tagit er lite tid att t.ex läsa lite i min blogg kring detta så hade ni förmodligen också insett detta.

Bland annat har jag skrivit så här:

Efter ett initiativ från Västeråsbloggen Svensk Myndighetskontroll, som drivs av undertecknad, har det nu börjat röra på sig i bloggvärlden. Initiativet handlar om en tre veckor lång köpbojkott av produkter från den industri vars lobbyister varit så framgångsrika i arbetet med att få regeringen att lägga fram den s.k IPRED- eller fildelarlagen. Aktionen är avsedd att visa industrin att det är deras egna kunder som främst angrips med lagens hjälp. Den forskning som finns på området visar att fildelare också tillhör de allra flitigaste köparna av bolagens produkter.

Det förslag till lag som nu ligger är också en styggelse på flera andra sätt. Den utgör en kränkning av människors integritet, den är inte rättssäker och med lagens hjälp införs, vid sidan av bolagens möjlighet att tillskansa sig orättfärdiga ersättningar, även en bestraffning som mest påminner om forna tiders skampåle. Välkommen att kontakta undertecknad för ytterligare information.

Så här startade det:

Dags att ifrågasätta hela upphovsrättsmaffian och idag alldeles särskilt skivbolagen. Frågan att ställa sig är om de med den teknik som finns idag överhuvudtaget behövs? För oss vanliga konsumenter är dom mest en fördyrande ”pain in the ass” som nu dessutom, då det äntligen kommit lite nytänkande i form av tjänsten Spotify, går in och stryper tillgången till musik.

Det är dags att vi konsumenter visar Hollywoodclownerna och deras advokater vad ordet konsumentmakt verkligen innebär. Som jag ser det finns här en möjlighet att sända ett kraftfullt budskap till branschen, om alla de som fildelar i landet kan enas, genom att ställa upp på att under en treveckorsperiod inte köpa en enda skiva, film eller spel.

Detta skulle ge två effekter. Dels naturligtvis en minskad försäljning men det skulle framförallt innebära en tydlig markering av att fildelare faktiskt också köper mycket av det material de laddar hem och provlyssnar. Problemet, som jag ser det är att få tillräcklig spridning av tanken. För detta ändamål behövs att ni som läser det här och tycker att iden är ok, också hjälper till att sprida budskapet. Går det tillräckligt fort så skulle en köpbojkott kunna påbörjas 090209 och avslutas 090301. Så hör av er, säg vad ni tycker och är tillräckligt många och tillräckligt tunga bloggare på samma linje så tror jag detta kan bli bra!

Möjligen skulle jag kunna ha använt andra ord än maffia och clowner men ser man det som pep-talk så förstår man också varför den typen av ord kan utgöra en förstärkning av budskapet.Det torde vidare stå klart för de flesta att bojkotten är mycket begränsad såtillvida att den omspänner endast fem punkter vilka lyder:

* Inga inköp av CD-skivor.

* Inga inköp av filmer.

* Inga inköp av datorspel.

* Inga biografbesök.

* Inget hyrande av filmer.

Den är heller inte tänkt att vara längre än tre veckor. Detta innebär att jag tycker att den är väl anpassad till det syfte den har som det uttrycks i den första uppmaningen.Vad ni skriver om Spotify hade jag för det första ingen aning om och för det andra menar jag att detta inte har något med bojkotten att göra.

Ur ett konsumentperspektiv är det väl helt naturligt att reagera då man köper en produkt för dyra pengar och sedan inte ens kan flytta över produktens ljudfiler till sin Mp3 spelare för så har någon långt borta bestämt att det ska vara. Bara ett sådant faktum borde räcka för en bojkott!

Vad finns kvar att sälja om inte upphovsrätten fanns, frågar sig också ledarbloggen.

Svaret tycker jag är ganska givet. Kvar finns samma produkter som idag, d.v.s proffsigt gjorda skivor utan spärr för filöverföring till Mp3. Kvar att sälja utöver dessa finns möjligheten att bygga ett distributionssystem som fungerar enkelt och smidigt till en rimlig kostnad. Skälet till att många fildelare faktiskt också köper mycket är att man vill ha den extra kvalitet det ändå innebär med en studioproducerad skiva.

Man kanske också vill ha det som idag blir allt vanligare och som är en klok utveckling från delar av branschen, d.v.s t.ex kringmaterial och texter, bilder, flyers etc. Där finns också något att sälja.

Myntets andra sida är att bojkotten även ska ses som en protest mot den lag som nu är på väg att genomföras. Jag ska inte här gå igenom alla argumenten mot denna IPRED lag för de torde vara väl kända vid det här laget utan jag nöjer mig med en av de underligheter som lagen står för. Skampålen.

Lagen ger ju nämligen industrin rätt att kräva att du, i händelse du förlorar målet, publicerar domen och att du själv får bekosta publiceringen. Denna den sista, slutliga förnedringen av den som uppdagats syssla med denna fildelning är helt enkelt inte värdig ett rättssamhälle och borde ensam ligga till grund för ett folkligt uppror. Vad är det som får en regering att så fullständigt sälja ut sina egna medborgare att man tillåter en industri som förra året tjänade mer pengar än någonsin att på detta sätt förnedra människor? Om inte detta är hämndlystnad från i det här fallet industrins sida så vet jag inte vad jag ska kalla det.

Det är den hämndlystnaden som ni borde låta era pennor glöda över då ni skriver fördömande blogginlägg om detta, inte vår bojkott!

Michael Gajditza

bloggar på Svensk Myndighetskontroll

SVAR FRÅN LEDARREDAKTIONEN

Vi är inte emot bojkotter i sig och finner möjligen responsen något känslig. Var den aktuella bloggposten ett generalangrepp på aktuell bojkott? Nej, snarare en kommentar till den bredare debatten kring illegal fildelning samt ett förtydligande till en tidigare ledare som väckt missnöje och som även riksdagsledamoten Karl Sigfrid replikerar i dagens tidning.

Det är naturligtvis upp till varje konsument att uttrycka sitt missnöje med olika företag genom att rösta med plånboken och den företeelsen är vi de första att uppmuntra. Däremot togs diskussionen kring Spotifybojkott upp som exempel på vissa drag av slagsida i denna debatt.

Ett annat exempel som nämndes var knäckningar av nämnda tjänst.

Vi är intresserade av en debatt om upphovsrättens vara, inte vara eller framtida utseende. Att för hundraelfte gången skriva texten om att de elaka, hopplösa och urtida branschen är en maffia föreföll milt uttryckt ”gjort”, samt föga konstruktivt.

Emellertid finns det ju ett utmärkt utbud av sådana texter på annat håll. Om det bara är total enighet om de enklaste delarna i debatten man är ute efter det vill säga.

Så jobbar inte vi.

Faktum är att det finns en upphovsrätt kring vilken ett antal branscher har byggts upp. Dessa branscher liksom många andra arbetar efter det tämligen vettiga konceptet satsa framåt med förtjänster som görs idag. Kassakorna finiansierar nysatsningar.

Vi ser inte att fildelnings- och upphovsrättsdebat
ten ger fullödiga svar på de frågor vi ställde i vår ursprungliga ledare och som vi därefter förtydligade i en bloggpost.

Ständigt återkommande men ack så fragmentariska argument som ”det här är framtiden” eller ”man kan sälja kringmaterial och flyers” duger inte. Det är en orimlig tanke att man ska sälja inte sitt verk, utan sakerna runtomkring det, som antyder verkets storhet. För övrigt kan vem som helst trycka sig en t-tröja med sitt favoritband på eller göra sig en egen flyer.

Verket är produkten man som skapande upphovsman har att sälja.

Debatten är inte i mål. Då är det vår uppgift att ställa frågor.

Monty Python tas emellanåt upp som berömvärt exempel på öppenhet och nytänkande då de har lagt ut sitt material på Youtube gratis och utan att krångla. För detta belönades de rätteligen med försäljningstoppar. Men Monty Pythons material är redan tillverkat. Sketcherna är skrivna, Terry Gilliams animationer är ritade. Monty Python and the Holy Grail)är inspelad. Sången Sit On My Face är komponerad. Den ökning av DVD-försäljningen som de har sett är säkert trevliga slantar för herrarna Python, men dessa slantar hade sannolikt inte finansierat en ny Life of Brian.

Även om vi kortade upphovsrätten rejält, till säg fem år, skulle vi likväl kunna ha en rättegångssituation ganska exakt likadan som den mot The Pirate Bay eftersom merparten av det som fildelas är helt nya produkter. I änden av detta ser vi mycket mer kulturpolitik. Framöver inkluderande även det kommersiella kultur- och nöjesutbud som idag klarar sig på marknadens villkor.