Något mer om upphovsdiskussionen

Vi har förstått av reaktioner i bloggosfär och per mejl att dagens text inte är så uppskattad, trots våra ansträningar att hålla den balanserad. Därför, några klargöranden.

Vi säger inte att upphovsrätten bör vara exakt som den är. Vi har redan tidigare påpekat vansinnet i tex de försök att förlänga den som pågår inom EU. Vidare skulle vi gärna se en reformerad och/eller avsevärt förkortad upphovsrätt. Att skadeståndskraven i den aktuella rättegången är huvudlösa är så uppenbart att det knappt behöver påpekas, men nu gör vi även det.

Alldeles självklart behövs en mindre nödig upphovsrättsindustri som slutar upp med att jaga mammor som lägger ut Youtube-klipp på sina söner.

Alldeles självklart finns det utrymme för mer, mycket mer, citaträtt och ”fair use”!

Men ingen upphovsrätt alls? Där är vi inte övertygade. För närvarande pågår en parallell diskussion om en nyligen avlämnad kulturutredning. I denna diskuteras konstnärers möjlighet att försörja sig. Bland annat att de ska kunna driva sina företag bättre och ta betalt för det de gör.

Konstnärer på allehanda kulturområden har ofta upphovsrätten som bas för sin ”produktion”. Och vänta – innan ni talar om för oss att branschen är konstruerad så att artisterna inte ”får något” för sin upphovsrätt. Jo, vi vet att i många fall är upphovsrätten per se inte bas för artisternas faktiska och privata årsinkomst. Detta beror på branschkonstruktionerna, men det förändrar inte att i grunden finns ändå upphovet, som är artistens eller kulturskaparens primära ”produkt”. (Man kan också fundera över i vilken utsträckning branscherna använder sina ”kassakor” som riskkapital för nya satsningar.)

Så vad finns då kvar att sälja utan en upphovsrätt? Naturligtvis finns livekonserter och mervärden av olika slag. Men mervärdesprodukter är det endast ett mycket litet skikt artister som kan göra sig en hacka på. Studiomusikern eller producenten säljer inga t-tröjor och får inte följa med på turnén. Därtill är livespelningens biljettförsäljning alltjämt beroende av huvudprodukten – musiken. Och det tar längre tid att skriva en låt än att remixa den. Och då talar vi bara om musiksidan.

Det är för snålt att begränsa diskussionen till ett samtal om hur exempelvis skivbolagen bör möta den nya tekniken med att i stället dra in pengar på ”mervärdesvaror” eller att artister ska spela live. Skivbolag i sig är aktuella i rättegången mot Pirate Bay, men diskussionen kanske inte ens ska föras utifrån skivbolags beteende. Skivbolaget som sådant är sannolikt en utdöende konstruktion.

Betyder detta med nödvändighet att upphovsrätten ska dö med dem?

Det finns en hämndlystnad i debatten som hämmar det konstruktiva samtalet. Just nu pågår till exempel en bojkott mot alla upphovsindustrier. Inga filmer och skivor ska köpas. I kölvattnet av bojkotten uppstår en minidebatt kring huruvida tjänsten Spotify också borde inkluderas i bojkotten.

Man enas, hjälpligt, om att även om Spotifys reklamintäkter sannolikt går till de onda branscherna så är Spotify ändå ett exempel på den sortens branschutveckling som efterlyses. Därför kan det vara okej att lyssna på Spotify.

Storsintheten ackompanjeras av att det redan florerar sätt att knäcka Spotifyprogrammet och slippa reklamen också i gratisversionen. Där dog den utvecklingen.

Den här diskussionen är intressant och jodå, piraterna har flera goda poänger.

Men nej, allting är inte klappat och klart.

Såvida vi inte vill att nästa kulturutredning ska ta hand om försörjningen också av de kreativa näringar som nu klarar sig kommersiellt det vill säga…

Slutligen finns det en internationell komplikation som måste elimineras innan piraterna slutligen kan utropa sig till vinnare i sjöslaget: Artikel 27 i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. (Visserligen är artiklarna efter nummer tjugo kanske inte våra största favoriter, men det finns ju andra som håller dem väldigt högt.)

Artikel 27.

1. Var och en har rätt att fritt delta i samhällets kulturella liv, att njuta av konst samt att få ta del av vetenskapens framsteg och dess förmåner.

2. Var och en har rätt till skydd för de ideella och materiella intressen som härrör från vetenskapliga, litterära och konstnärliga verk till vilka han eller hon är upphovsman.