Piraterna har en hel del att förklara

Rättegången mot The Pirate Bay har inletts. Åtalet gäller medhjälp och förberedelse till brott mot upphovsrättslagen.

Man kan påpeka att det är långtifrån bara upphovsrättsskyddat material som sprids via Pirate Bay, utan även mycket annan information. Och distribution av information i sig är ju rakt inte något brott. Det hela kompliceras ytterligare av att det faktiskt inte finns någon dom för upphovsrättsbrott utfört med hjälp av The Pirate Bay. Samtidigt antyder redan namnet på tjänsten att det finns en avsikt att uppmuntra till brott mot upphovsrättslagen. Att personerna bakom tjänsten är starkt kritiska mot upphovsrätten ger ytterligare fog för den misstanken.

I dag påpekar den moderate riksdagsledamoten Karl Sigfrid i den debattartikel här i SvD att SVT:s öppna arkiv borde vara mer öppet – för att låta människor inte bara titta, utan också vidareutveckla det material som finns. Det är lätt att hålla med, inte minst då SVT:s material faktiskt är betalt av oss alla.

Sigfrids förslag anknyter till diskussionen om och filosofin bakom The Pirate Bay. Den är på sitt sätt en frisk fläkt och handlar förstås om mycket mer än det simpla ”gratis är gott”. Man ifrågasätter upphovsrätten och vill ha ett så fritt flöde av information som möjligt. Visionen är ett nytt scenario där upphovsrättsskyddat material uppgår i någon sorts gemensamt ägande – creative commons – där allas skapandekraft kan bidra och blomma. Remixa en låt. Göra satir av en tv-debatt.

Det är en smidig och följsam tes som kan tilltala såväl liberaler som socialister. De förra gillar frihetsbiten, de senare tjusas av det gemensamma ägandet. Bakom drömscenariot är det emellertid lite tomt. Remixa och modifiera i all ära, men ska det inte också skapas något nytt då och då? Och förutsätter inte detta nyskapande någon sorts fungerande marknad?

Ursäkta om vi stör i de sköna drömmarna, men är det någon som på allvar tror att ”fler livekonserter” är det tillfredsställande svaret på på hela fildelnings och upphovsrätts-frågan? Visst. Vänstern kan lösa allt och rädda alla branscher med mer politik och höjda skatter, men hur tänker man på högerkanten?

”Vi vill inte kriminalisera en hel generation” säger politikerna. Troligen menar de också vad de säger, men det är ingen enkel uppgift när generationen i fråga envisas med att göra illegala saker hela tiden.

Bland ungdomsförbunden är enigheten större. Nästan alla (SSU fattar beslut om sin inställning i augusti) anser att fildelning för ”privat bruk” bör legaliseras. Därmed inte sagt att ungdomsförbunden är lika eniga om hur en alternativ upphovsrätt skulle se ut. En lite mer konkret debatt kring detta vore betydligt mer konstruktivt, men den hamnar dessvärre ofta i skuggan av striderna om Pirate Bay eller Ipred.

Diskussionen verkar evigt fast i nuet. På tok för ofta hämtar den sina argument ur irritation över hur illa branschen hanterar den tekniska strukturomvandling som den har ställts inför. Alldeles för sällan berättar den något hur den kreativa samägda utopin ska fungera som ekonomisk realitet.

Att rita en ny upphovsrätt med sin ilska över den gamla som enda verktyg förefaller inte som det bästa sättet. Det är faktiskt särskilt förvånande att ungdomsförbunden på högerkanten helt glömmer bort ordet ”marknad” i denna diskussion.

Dock har vi tid på oss. Rättegången mot The Pirate Bay lär hålla frågan aktuell i sisådär fem år…