Trångt när Kulturutredningen presenterades

– Den mest besökta presskonferensen i den här regeringens historia, sade Lena Adelsohn Liljeroth när hon välkomnade de församlade journalisterna till presentationen av Kulturutredningen.

Trångt var det. Själv satt jag på golvet och uttyda negativa reaktioner i Björn Wimans och Åsa Linderborgs nackar. Tydligen har Björn Wiman också ögon i nacken, ty i det Twitterflöde som raskt uppstod kring utredningen (och som jag tyvärr inte kunde delta i pga noll täckning på mobilen) rapporteras även min plats på golvet.

Nå. Eva Swartz konstaterade nöjt att kulturpolitiken varit på tapeten mer än vanligt under de senaste åren och att detta syntes inte bara i det trånga rummet, utan också i det faktum att det blivit ett så omdiskuterat politikområde ”till och med på tidningarnas ledarsidor”.

Swartz berättade vidare att den resa som utredningen företagit sig runtom i landet har varit avgörande för många av förslagen. Ett av dem är sannolikt det som läckt ut redan tidigare – portföljsystemet, som i korthet decentraliserar kulturpolitiken. Ledord är demokratisering, regionalt och lokalt ansvarstagande samt plats för landets olikheter och den asymmetri. Helt släpper staten ändå inte taget. Basen för portföljsystemet är att det görs överenskommelser och att uppföljningen av kulturpolitiken förbättras avsevärt. (Det senare är en god nyhet, uppföljningen har det varit si och så med på en del områden.)

Nytt är att Statens kulturråd får en delvis ny roll. Kulturrådet ska företräda staten och samordna de statliga insatserna, exempelvis hålla i portföljmodellens överenskommelser etc. Kulturrådet ska också hålla i all övergripande analys och statistik samt utvärdering av den nationella kulturpolitiken.

Vad Kulturrådet däremot inte ska göra är att ha ansvar för några stöd. Detta förslag känner jag inte igen från något av de tidigare läckta och det är en intressant förändring. Utredningen föreslår i stället att vissa av de stödgivande delarna på Kulturrådet slås ihop med andra pengafördelande instanser som tex Sveriges författarfond och Konstnärsnämnden.

En enda stor stödgivare, helt enkelt. Formerna för stöden gick man inte närmare in på, men man får anta att det tydliggörs på någon av de totalt 898 sidor som betänkandet består av och som jag nu ska titta närmare på.

Förutom Twitterflödet kan nyfikna även ta en titt på en sammanställning av pressträffen som livebloggats på Elisabet Widlunds blogg Konsten och kulturen.