Ledarbloggen

Sanna Rayman

Sanna Rayman

Idag på förmiddagen installerades Morgan Tsvangirai som Zimbabwes nye premiärminister. Det har tagit sisådär ett år att komma dit, det är en underdrift att säga att vägen från presidentvalet förra våren till nu har varit lång och stenig. Och även om det är bra att en maktdelning till slut har kommit på plats så finns det gott om smolk i glädjebägaren.

För vad väntar nu Zimbabwes premiärminister? Tja, ett nyinkommet TT-telegram sammanfattar uppgifterna ganska väl hur att göra-listan ser ut:

”Invånarna hoppas att den nya regeringen kan stoppa hyperinflationen, minska den formella arbetslösheten som tros vara över 90 procent, avhjälpa matbristen och hindra den koleraepidemi som hittills har krävt 3 500 människors liv.”

I tisdags utsåg Tsvangirai sin finansminister, Tendai Biti, och meddelade samtidigt att avsikterna nu är att ”skapa en stabil ekonomisk miljö för alla zimbabwier. . . och att göra Zimbabwe till ett starkt centrum för investeringar”.

Uppförsbacken är brant. Zimbabwe har en 100 biljonerssedel som är värd ungefär 275 kronor. Och medan detta ekonomiska elände pågår har Tsvangirais ”samarbetspartner” president Mugabe annat för sig. Han planerar kalaset på sin 85-årsdag och se det ser ut att bli en riktig fest.

”Förutom de 8 000 humrarna som ska flygas in till landet – som helt saknar kust – så ska man bjuda på 500 flaskor sprit, 100 kilo räkor, 3 000 ankor, 4 000 portioner kaviar och 8 000 lådor lyxchoklad.”

Delikatesserna doneras enligt Mugabes part Zanu PF ”villigt” av näringslivet…

Som sagt. Att Morgan Tsvangirai jobbar i uppförsbacke är bara förnamnet.

Arkiv

Fler bloggar