Joakim Nergelius
Roland Poirier Martinssons kolumn i måndagens SvD (”Antingen är man höger eller vänster”) är tämligen oklar. Om jag förstått Martinsson rätt menar han ungefär att dygdiga amerikanska konservativa och religiösa grupper är såväl moraliskt som intellektuellt överlägsna sina liberala landsmän, så till den grad att de aldrig behövt inspiration från misstänkt liberala ekonomer som Mises och Hayek för att utforma ett överlägset samhälle.
Den läsare som orkat ta sig så långt i artikeln får avgöra om han eller hon är beredd att hålla med Martinsson i sak. Mer principiellt bekymmersam är frågan vem Martinsson egentligen anser sig skriva för. Det får antas att Martinsson är medveten om att han nu vistas i Sverige, men ändå anser han sig uppenbarligen helt oförhindrad att referera en helt amerikansk debatt, övertygad om dess relevans också för svenska förhållanden och glatt obekymrad om att de ideologiska etiketterna konservatism och liberalism står för något helt annat i en europeisk kontext än i USA.
Till att börja med är den värdekonservatism med religiösa förtecken som Martinsson bekänner sig till dessbättre en tämligen okänd eller åtminstone marginell företeelse i det sekulariserade Europa, varför det lugnt kan konstateras att han överdriver dess relevans. Viktigare är dock att begreppet liberalism i ett europeiskt sammanhang står för individens frihet, rättssäkerhet, marknadsekonomi snarare än de allmänna vänsteruppfattningar som den USA-präglade Martinsson vill pådyvla begreppet. Här går skiljelinjen snarare mellan liberalism och en statskramande socialism som saknas i USA. Antingen är Martinsson okunnig om denna grundläggande skiljelinje mellan Europa och USA eller så bör han tydliggöra att han endast avser att upplysa läsarna om amerikanska förhållanden.
Slutligen ger den ideologiska renlärighet som Martinsson efterlyser inte helt behagliga associationer. Varför bör, i praktisk politik lika väl som i ideologiska resonemang, inte en principiellt liberal hållning kunna kombineras med enstaka inslag av vad Martinsson benämner som konserevativa ståndpunkter (som t.ex. att fattiga länder bär ett ansvar för sin egen utveckling)? Kort sagt, vad är han egentligen ute efter?
Joakim Nergelius
professor i rättsvetenskap
Örebro universitet