Serveretur: om LO:s rapport och girighet

Jag får en del glada och en del ilskna mejl om den text jag hade i gårdagens tidning om LO:s senaste rapport om hur det står till med ”maktelitens” inkomster. De som är ilskna tycker att jag missuppfattat alltihop samt att poängen med rapporten är att lyfta upp den girighet som florerar i vårt samhälle.

Så kanske det är. Jag vet faktiskt inte. Anledningen till att jag inte vet antyddes också i texten, det vill säga att LO inte brukar vara så pigga på att fullfölja den diskussion de sparkar igång och diskutera vad de menar är rimliga löner för den 198 personerna som ingår i makteliten. Då blir hela deras inlägg i debatten i mina ögon oseriöst.

Som sagt. Rapporten handlar om 198 personer. Att merparten av vårt lands chefer och vd:ar ligger en betydlig bit under dessa 198 ignorerar LO eftersom deras hela syfte är att skapa en generaliserande bild av vd:ar, politiker, direktörer och chefer. När det gäller just vd:ar i näringslivet blir det särskilt slående. Faktum är nämligen att:

I Sverige fanns det år 2007 cirka 38 000 företag med minst 10 anställda. 80 procent av dem är små, dvs med färre än 50 anställda. Medianlönen för vd:ar i dessa bolag är 59 000 kronor. Större företagschefer har mer, medianlönen för en vd i ett av de största företagen – med fler än 500 anställda – ligger på 142 000 kronor, men i den gruppen finns förstås många med långt mer.

Visst är det mycket pengar, men inte i närheten av den “maktelit” på 198 personer som LO granskar. Ändå är det dessa 198 LO lyfter fram som en stor, men mer än lovligt luddig, poäng. Då finner jag det faktiskt intressant att ställa frågan: Ska vi ta de 198 personernas pengar och dela upp dem på LO:s medlemmar?

Eller vad är det egentligen LO vill säga?

Ty LO verkar inte kunna fördra heller 1950 års statistik, då det de kallar ”den demokratiska eliten” tjänade som de skriver ”endast” drygt fyra gånger som en vanlig industriarbetare 1950 (vilket i runda slänga är vad Wanja Lundby Wedin tjänar nu) så blir det ju helt omöjligt att föra en vettig debatt?

LO meddelar ju aldrig en ståndpunkt, säger inte ett knyst om vad de anser vore rimligt. Allting hanteras med samma förtrytelse och den verkar gälla precis varenda skillnad mellan 1950 och nu. Det enda man kan utläsa är således en mycket generellt negativ inställning till allt vad chefer och toppskikt heter. Samt att det mellan 1950 och nu aldrig har funnits en acceptabel nivå.

Kort sagt. Så länge LO väljer i dessa rapporter att hålla hela argumentationen på en naiv nivå. Då får de finna sig i att deras debattinlägg besvaras med samma naivitet.

Jag misstänker att det gör betydligt mer konkret nytta när Anders Borg ryter till mot bonusar och för höga löner.