Enig om status quo

Regeringen har enats i regionfrågan. Det innebär i en förkortad version att man har enats om att låta saker och ting vara ungefär exakt som de är nu. Redan befintliga regioner som Västra Götaland och Skåne permanentas. Halland och Gotland som varit tidigt ute och markerat sina respektive viljor i debatten blir även de regioner. Övriga får vänta.

I de delar av landet där lokalpolitiker ägnat frågan mycket uppmärksamhet och där man faktiskt hunnit fundera ganska långt på olika sammanslagningsmöjligheter lär dagens besked bli en besvikelse. I Norrland finns till exempel redan en ansökan inne, rapporterar Ekot och där får man nu ge sig till tåls till 2014.

Regiondiskussionen handlar ofta om huruvida regionerna ska formas ”uppifrån” eller ”underifrån”. Det är en viktig aspekt, men det är å andra sidan inte lätt att identifiera vad man egentligen menar med begreppen.

Är ”underifrån” när medborgarna med enad röst går ut och kräver en eller annan utformning av byråkratin? Hur ofta händer det, egentligen?

Eller kan man kanske tänka sig att landstings- och kommunpolitiker samt näringslivsföreträdare i sina många olika läns-, landstings, regionförbunds- och kommunförbundssamarbeten ser regiongränser som redan finns där och som faktiskt är förankrade på medborgarnivå – även om den daglige pendlaren eller lokale entreprenören inte funderar särskilt över dem?

Nu tar regionfrågan en liten tankepaus och det behöver inte vara hela världen. De samarbeten och närmanden som finns kan fortgå ändå. Och kanske är en genomgripande förändring som denna ändå något som både får lov och bör skynda långsamt.