Har Sahlin fått fnatt och blivit försvarsvänlig?

Mona Sahlin trivs som fisken i vattnet när debatten har börjat rasa om regeringens försvarspolitik. SvD:s avslöjande har fått oppositionen ut på den politiska banan. Men, det är halkigt.

Sahlin kallar försvarspolitiken ”ansvarslös och slarvig”. Eftersom Sahlin har haft det tungt känns det lite kymigt att påminna henne om att ansvarslös och slarvig är ord som mer än väl kan användas för den socialdemokratiska försvarspolitiken 1999-2006.

Sahlin vill dra ned Sveriges internationella åtaganden och skruva upp ambitionerna för det nationella försvaret. Ja, i alla fall vill hon stanna upp. Men Sahlin har egentligen inte någon egen uppfattning. Hon kräver en säkerhetspolitisk analys. Exit Juholt kan man alltså säga. Håkan Juholt är ju en av arkitekterna bakom dagens kaos och tung S-ledamot i Försvarsberedning.

I stället verkar det som om det nu är Björn von Sydow som har Sahlins öra. Fast det kanske bara låter som det.

Sahlin har en uppfattning om besparings- och effektivitetsmöjligheter: De finns där. Hon säger dock försiktigtvis inte något om vilka. Men räkna inte med mer pengar försvaret med S vid rodret – jämför också meganedragningen av försvarsanslaget som nyligen var partilinjen.

Vänsterpartiets Gunilla Wahlén vill också prioritera det nationella försvaret och komplettera med FN-uppdrag. Försvarets anslag ska vara oförändrade. Genom samordning av vapengrenar och besparing på stödfunktioner ska V skramla ihop pengar så förbandsnedläggningar kan undvikas. Som vanligt när V räknar blir 1 + 1 = 5.

Miljöpartiets Peter Rådberg är förvånad över att Högkvarteret vill skära så mycket på personalsidan. Det är inte jag; givet beställningen från Tolgfors drar man ned där det är tekniskt möjligt. Fast egentligen tycker Rådberg att det är bra med färre förband. Skär ned antalet Jas, manar han – och hoppas liksom de två andra på att det ska gå att spara pengar på stödfunktioner.

Sahlin vill ha partiledaröverläggningar om försvaret, men ska också gå vidare med det rödgröna samarbetet. Det ska utformas en gemensam linje med kommunistiska och gröna försvarsovänner.

Kort sagt, för försvarspolitik gäller oförändrat mottot att det kan bli värre.