Sanna Rayman
Är det någon som helst skillnad på att:
A) kritisera vad andra säger
och
B) att kräva att de håller näbb?
I mitt huvud är skillnaden milsvid, men jag börjar inse att alla inte ser likadant på saken. Åtminstone inte om man får tro frågan som Medievärlden i dag ställer till Björn Wiman, med anledning av hans text i gårdagens Expressen. Wiman kommenterade då den teckning av Dilsa Demirbag Sten, som även kommenterades här på ledarbloggen.
Wiman gillade inte teckningen, vilket han förklarade bland annat på följande vis:
”Både bildens skapare och de representanter för avgrundsvänstern som nu gillande sprider den vidare är förstås i sin fulla rätt att vältra sig i yttrandefrihetens gyttjigaste regioner. De bör till och med uppmuntras därtill.”
Att detta påpekande inte skulle hindra teckningens fans från att skadeglatt göra kopplingar till debatten om Muhammedkarikatyrerna var uppenbart. Och idag följer så historien sin förutsägbara och gilla gång.
För självklart var hela syftet med teckningen att gillra en jättejättelistig och provokativ fälla avsedd att avslöja alla onda försvarare av yttrandefriheten som de hycklare de egentligen är.
Så nej, att reaktionerna från detta håll blundar hårt inför det faktum att Wiman både kritiserar och framhåller samt uppmuntrar yttrandefriheten förvånar inte särskilt mycket alls. Däremot blir jag rejält förvånad när Medievärldens nyhetsbrev droppar in i min inbox och toppas med en intervju med Björn Wiman med rubriken:
– Är Dilsa heligare än profeten, Björn Wiman?
Förlåt, men har Björn Wiman krävt inskränkningar i tryck- eller yttrandefrihet för Demirbag Stens skull? Har Björn Wiman hotat ambassader? Har Björn Wiman hotat tecknarna till livet?
Att vänsterdebattörer som verkligen avskyr Dilsa Demirbag Sten bortser från allt logiskt tänkande i den här frågan är en sak, men hur kan ett branschorgan kan förhålla sig på en så här relativistisk sandlådenivå i publicistiska frågor?
Ser ni verkligen ingen skillnad alls mellan en kritisk kommentar som samtidigt lyfter vikten av yttrandefrihet och krav på att densamma snöps?