Räkna med baksmälla efter Citybanefesten

I lördags var det fest för Citybanan på Evert Taubes Terrass på Riddarholmskajen med idel glada politikerfejs. Kul kan det tyckas. Men är den officiella byggstarten för Citybanan verkligen något att fira? I alla fall är det klokt att räkna med baksmälla (och jag tänker inte på de två överklaganden som ligger i rätten).

Stockholm behöver ökad spårkapacitet, men Citybanan är kantad av frågetecken. Med sin sex kilometer långa tunnel är det ett vanskligt projekt som kan sluta på samma sätt som Hallandsås, som en förskräckelse utan ände. Lägg därtill att tunneldjupet leder till mycket travande för resenärerna, att det finns säkerhetsproblem och att ett tågstopp kan leda till proppar i trafiken.

Inför regeringens beslut förra året borde man ha varit öppen för andra lösningar. Jag gillade och skrev om Centralbanan.

”Centralbanan är motsatsen till Citybanan. Företaget NowaitTransit har tagit fram ett trafiksystem som är billigare, går snabbare att bygga, har större kapacitet och är säkrare i drift. Och under byggtiden skulle det vara möjligt för stockholmarna att fortsätta leva rätt ostört. Med Centralbanan skulle Stockholm dessutom få ett transportsystem som är en attraktion i sig. Det har framtidsdoft – t ex är energiförbrukningen så låg att driften klaras med solceller.

Centralbanan beräknas kosta 5 miljarder kronor inklusive vagnar. Byggtiden uppgår till tre år, vilket för NowaitTransit innebär att tidigaste driftstart blir 2012. Citybanan blir färdig fem år (sannolikt mer) senare med en slutnota på (sannolikt mer än) 16 miljarder kronor. Lägg därtill en samhällsekonomisk besparing (tidsvinst) på 5,5 miljarder och skillnaden blir i runda slängar 18 miljarder.”

Synd att Alliansregeringen och Stockholmsalliansen grävde ned sig och inte vågade titta upp på alternativen.