Sanna Rayman
Många av Sveriges stationshus är såna där mörkt rödbruna tegelbyggnader som jag har en soft spot för. Bebyggelsen kring dem brukar inte heller vara så dum. De äldre husen i småstaden. Delarna som andas idyll. Det är förmodligen mycket på grund av detta som jag (företrädesvis under mer fördelaktiga årstider än nuvarande) när jag åker tåg genom landet finner mig själv tänka att ”Å, så trevligt. Här skulle man kunna bo!”
Sen inser jag att det vill jag ju inte alls det. Jag har redan bott i småstäder och på landsbygd och även om det är fullt möjligt att jag kommer att göra det igen, så är det verkligen inte vad jag suktar efter just nu. Fast den där första ingivelsen måste ju ändå betyda något.
För andra är det precis tvärtom och deras instinkt inför varje småstad är en av omedelbart avståndstagande. Så var det till exempel för PR-konsulten James Andrews, som inför ett möte på annan ort skickade ut sin magreaktion på Twitter.
Det skulle han inte ha gjort. Företaget han var på väg till, Fed-Ex, såg nämligen hans ”tweet” och tjurade ihop. Av detta kan man lära att vissa råd är eviga. Tänk först och twittra sen.
Mer om saken på komunikationsföretaget Early Octobers blogg här.