Och så levde de lyckliga i alla sina dar

– Det mest intressanta är ju det exceptionella förfarandet. Regeringen har misslyckats med det grundläggande, att komma överens. De klarar inte av att skriva en proposition. I stället går de till riksdagen och sparkar ut ett av partierna.

Jodå. Miljöpartiets språkrör Peter Eriksson kastar stenar med beslutsamhet. Inte en ruta i glashuset skonas. För just enighet och en inkluderande inställning till blockkompisarna är ju inte direkt de rödgrönas starkaste kort…

Visst. Om könsneutral äktenskapslag var oppositionspartierna tidigt överens. Å andra sidan är alla partier i riksdagen utom ett, överens om samma sak. Men det är klart. Det vore tjänstefel om oppositionen inte försökte ta hem de poäng de kan.

Dock har Peter Eriksson fel. Det mest intressanta är inte alls ”det exceptionella förfarandet”.

Det mest intressanta är att frågan lämnar långbänken, vilket betyder att homosexuella par snart kommer att få gifta sig.

Till våren om Moderaternas, Centerpartiets och Folkpartiets motion klubbas, eller efter årsskiftet om det blir oppositionens förslag som får råda.

Med tanke på att oppositionspartierna redan har meddelat att de vill bidra till en snabb lagändring ”med bredast möjliga majoritet” och ”utan prestige” är det rimligt att anta att giftassugna homosar bör inleda planeringen av vårbröllopet pronto.

Ska man tycka att detta är en förlust och ett stort misslyckande för Alliansen?

Nej, egentligen inte. Frågan har i allt väsentligt varit avgjord länge. Visst var förhoppningen att man skulle nå en alliansproposition seglivad. Så sent som i höstas trodde såväl jag som många borgerliga politiker att ett regeringsförslag skulle komma i december.

Men, en sådan hade obönhörligen placerat Kd i en rävsax där de hade tvingats le och nicka. Bättre då att släppa taget och låta Kd lägga en egen partimotion. I längden är detta förmodligen bättre för Alliansens samliv, även om det lär gruffas en del just nu. Och Kd:s motion förändrar ju inte den enighet som råder i riksdagen.