Alla militärer är inte som ÖB

Försvarsminister Sten Tolgfors och ÖB Håkan Syrén gick ovanligt mycket i takt vid Folk och försvars rikskonferens i Sälen. Men alla militärer är inte som ÖB – det vittnar inkorgen i min mejl om. Stödtrupperna är som det svenska försvaret (svagt). Oro och kritik dominerar. Här är ett exempel.

Hej Claes!

Jag har det militära som yrke och är officer. Jag tjänstgör centralt placerad men dock inte med ”centrala och politiskt aktuella frågor” för tillfället. Vi stabsofficerare växlar befattningar efterhand som du kanske känner till. Oavsett aktuell befattning och direkta arbetsuppgifter så har vi en professionell inställning till att leverera och räkna på det som beställs, men vi har också en privat uppfattning som enskild, militär, medborgare och skattebetalare.

Du skriver i SvD 20/1 ”Jag vet att min slutsats retar upp försvarsetablissemanget, men om det nationella försvaret inte är tillräckligt starkt är vi realiteten ett folk utan försvar.” Ja, det gör det, om du menar de ”chefer och frälsta individer” som utvecklar ”beställd effektivitet” utifrån aktuella ekonomiska ramar som finansen och Försvarsdepartementet anvisar. Deras viktigaste argument är att det är ekonomiskt slöseri att utbilda värnpliktsbaserade förband för att senare hemförlovade desamma, varvid förbandet ”upplöses”. Jag, och många andra, tycker det är fel resonemang.

Väldigt många av oss i ”korridorerna” tycker att den inriktning som nu gäller är en felaktig ”politisk-ekonomisk” väg att gå. Skälet är att det innebär alltför få förband att använda direkt eller via beredskap eller mobilisering. Den inslagna vägen innebär i slutändan ett fåtal mindre enheter, som måhända kan vara snabba men som innebär att det inte finns någon som helst redundans eller uthållighet. Redundans eller uthållighet innebär att om någon enhet skadas eller slås ut så måste förmågan eller stridskrafetn ersättas snarast av annan enhet eller av andra liknande resurser.

Nu anmäler även ÖB att vissa ”förmågor” har nått vägs ände. Det är katastrof utifrån militär förmåga på slagfältet, då detta kräver en allsidighet och uthållighet, det vill säga infanteri-pansar-artilleri-luftvärn-ingenjörer-ledning-spaning-underhåll-sjukvård-helikoptrar och andra enheter som flygstridskrafter och i vissa fall även marina förband för att nå effekt. Alltså en ”brigadförmåga”.

Dagens inriktning innebär några fåtal heltidsanställda enheter i framtiden som är dimensionerade för att i huvudsak tjänstgöra i Kosovo och Afghanistan. Visst går de att använda i försvaret i Sverige, men låt oss inte lura oss själva att det räcker för att försvara ”hela Sverige” och ännu mindre till en lokal konflikthärd eller en ”hot-spot”. Titta på vad Ryssland satte in lokalt i Georgien och vilka enheter och storlekar som Israel använde i Gaza-insatsen med flyg, flotta och arméförband mot en begränsad ”terroristgrupp”.

Försvarsministerns uppgift är att kostandsmässigt minimera försvaret, inget annat.