Strategier och bisatser

SSU startar en utredning, får jag veta via ett pressmeddelande. Vad ska utredas? Jo, ”om brott mot folkrätten begåtts av Israel men även av Hamas.”

Lägg märke till formuleringen. Hamas kastas in lite som en motvillig eftergift i en bisats.

Advokaten som anlitats för utredningen heter Peter Bergqvist och säger bland annat:

– Det finns mycket som tyder på att brott begåtts i fråga om det som kallas distinktionsprincipen, dvs. skyldigheten att skilja på civila och miltära mål.

Det finns självfallet ingenting försonligt att säga om brott mot folkrätten, alldeles oavsett vem som begår dem, men problemet med den här konflikten är att kraven på aktörerna är så olika. Den ena sidan förväntas följa folkrätten. Den andra sidans brott ursäktas, gång på gång. Eller tas möjligen med i en bisats.

Häromdagen intervjuades Daniel Nord, folkrättsjurist och biträdande direktör i Stockholms internationella fredsforskningsinstitut Sipri, i DN. Ett av hans uttalanden säger mycket om hur skilda förhållningssätt som appliceras på Hamas respektive Israel:

– Det är svårt, de civila har ingenstans att ta vägen. I den nya typen av asymmetriska konflikter är den ena parten så tekniskt överlägsen att den kan utplåna den andra om motparten bara visar sig. Ska man vara helt krass, om Hamas levde upp till folkrättens krav och grupperade sig en bit ifrån civilbefolkningen, då skulle ju de bli utslagna på nolltid.

Således, Hamas benägenhet att medvetet placera striderna bland oskyldiga civila är mer ursäktlig eftersom detta är en mer fungerande stridsstrategi? Kalla mig galen, men jag tror inte att det var så den var tänkt, folkrätten.

För övrigt meddelar Hamas nu att de snarast möjligt ska bygga upp sin heliga vapenarsenal igen. Fler raketer, alltså. Raketer som i stort sett uteslutande riktas mot civila mål.