Sådant som inte är individualism

På Eskilstunakurirens ledarblogg skriver Susanna Birgersson ett intressant inlägg om en Timbrorapport av Carl Svanberg kring varför det är problematiskt att peka ut individualism som förklaringsmodell till varför unga i väst mår allt sämre.

Problemet visar sig till betydande del bestå i att individualismen förväxlas med andra saker, till exempel:

”1. Emotionalism: Känslor ges funktionen att bestämma inriktning på individens liv. Känslor ses som en viktigare kunskapskälla än förnuftet. När individens känslor på detta sätt upphöjs till högsta värde blir det omöjligt att sträva efter långsiktiga mål. Känslor skiftar ju som bekant ofta från dag till dag.

2. Narcissism: Individen är fullständigt beroende av bekräftelse från omgivningen. Inget som inte observeras, applåderas eller avundas av andra, har något värde för den narcissistiska människan. Hon drivs inte av att förverkliga sina egna drömmar utan andras. Statusjakt och prestationsångest är konsekvenserna.

3. Icke-konformism: Att avvika från mängden har för icke-konformisten ett egenvärde. Det är inte insikten om vad eller varför den stora massan har fel som får henne att vilja vara annorlunda. Om de flesta skaffar sig en gedigen universitetsutbildning, låter icke-konformisten bli. Det säger sig självt att det blir svårt att uppnå något som helt av värde, om man styrs av en sådan inställning.”