Ledarbloggen
Sanna Rayman
Sanna Rayman
Häromdagen, jag vet inte vilken dag det var, vaknade jag som vanligt till radion och ljudet av ett inslag i P1. Vet dessvärre inte vem som uttalade de första orden som mötte mig denna morgon, men de löd som följer: ”Israel har blivit ett sjukt och rasistiskt samhälle.”
Det kändes, med en underdrift, som en rejält magstark diagnos att ställa på Mellanösterns enda stabila demokrati, men det där är ändå småpotatis i jämförelse med vilka uttalanden man kunnat ta del av inte minst på bloggar när det kommer till debatten om händelseutvecklingen i Gaza.
Författaren och journalisten Magnus Sandelin sammanfattar i dag en del av de värsta övertrampen i bloggosfären på SVT Opinion. Man kan konstatera att de tendenser som syns i demonstrationstågens hakkors och slagord återkommer också i skriven form, där man annars kunde hoppas och tro sig att den betänketid som följer med skriftlig kommunikation skulle sanera det värsta.
Inte heller medierna klarar att hålla rent mot övertrampen. I SVT:s Debatt diskuterades Mellanöstern i torsdags och även där förekom samma obehagliga glidningar. Johan Ingerö iakttog och beskrev hur:
”I går debatterades Gaza-konflikten i . Som väntat blev debatten hätsk. Men det verkligt väsentliga var skillnaden mellan debattörerna. Palestinavännerna vägrade i flera fall att ens titta på de judar (OBS: inte israeler utan just judar) som satt i studion. Janne Josefsson försökte till och med förmå en ung kvinna att se på mannen som hon angrep. Hon vägrade, med orden
”Jag kan inte titta på de som dödar våra barn”
Innebörden av det yttrandet är solklart. Hon ansåg att mannen bredvid henne mördar hennes barn, inte i egenskap av att vara politiker eller ens medborgare i staten Israel – ty det var han inte – utan i egenskap av att vara en jude som fortfarande andas.”
Hatretoriken är ett mycket illavarslande tecken i tiden, avslutar Sandelin sin debattartikel på SVT Opinion.
Med en djup suck tvingas man hålla med. Det ser inte bra ut just nu.