Göran Hägglunds skämt om Let’s Dance

”Som ett luciafirande på dagis. Så länge ingen kräks är det jättefint.” Jo, han sade faktiskt så, kd-ledaren, om oppositionen.

Under partiledardebatten avslutade Göran Hägglund sitt huvudinlägg magnifikt roligt. Turligt nog har kristdemokraterna förekommit riksdagsstenograferna och publicerat Hägglunds anförande in extenso. Således kan ledarbloggen därför citera Hägglunds snygga vändning där han jämför oppositionens rödgröna samarbete med ett avsnitt i Let’s Dance.

– – – – –

Herr talman,

Låt mig nu göra ett halsbrytande kast. Eller kanske en swing.

Såg ni säsongspremiären av TV-programmet Let’s Dance? Händelserna på
dansgolvet har betydande likheter med oppositionens ångestfyllda
tillvaro.

Det förekom ändå en tydlig skillnad. I politiken dumpades en av
kavaljererna av sällskapet. Lars Ohly fick sitta som panelhöna. Efter
hörbara protester från några av deltagarnas supportrar tvingades dock
Mona Sahlin att till sist bjuda upp Ohly.

I fredagens avsnitt av TV:s Let’s Dance gjorde deltagare kommentarer
som hade kunnat vara direkt hämtade från vänsterkartellen och dess
våndor inför sitt nya samarbete. Man skulle kunna tro att det var Mona
Sahlin som sa; ”Just nu vaknar jag om nätterna och det rinner svett ur
min kropp. Det här är en helt annan grammatik som man får lära sig.”
Det hade kunnat vara Lars Ohly som utbrast; ”Det är som ett
luciafirande på dagis. Så länge ingen kräks är det jättefint.” Eller
Peter Eriksson som efter lanseringen av en kartell utan vänsterpartiet
uppgivet konstaterade; ”Vad förvånad jag blir, jag trodde vi var bra.”

Kanske är det så, att en trefoting bara klarar av att dansa en
stapplande vals. Så länge musiken går i kravlös tretakt klarar
valstrion hjälpligt att släpa sig över dansgolvet. Men så fort det
krävs nya steg och andra takter kommer trefotingen att göra publiken
besviken. Vänstertrion kommer i ändlöst käbbel och hamnar i hopplös
otakt om vem som ska sätta ned foten var. När. Och i vilken riktning.

Och väljarna, politikernas enväldiga jury, får skäl att säga som
Tony Irving i Let’s Dancejuryn; ”Beware the jury – playtime is over!”