En bransch utan varsel

I helgen bjöd författaren Mian Lodalen på städtips i SvD. Före jul gav Fredrik Reinfeldt bort en del av sina i Aftonbladet. Såväl Lodalen som Reinfeldt förenas i känslan av att städningen är mer än bara städning. Det blir terapeutiskt.

Jag håller med. Jag gillar också att städa, ibland. När jag kommer igång på allvar blir det gärna ett tunnelseende. Det vanliga dammsugandet och dammtorkandet övergår i ett maniskt sorterande, slängande och putsande. Spisen och alla befintliga grytor presenteras för rengörerskans bästa vän – Svinto. Krukväxterna gås igenom, torra blad ska nypas, ny jord ska in och krukstorlekar uppgraderas. Köksfläktens filter måste avfettas. Golvbrunnen i badrummet angrips med gummihandskar och kemikalier…

Det finns helt enkelt ingen slutpunkt för en rejäl storstädning. Jag har uteblivit från fester på grund av städtrance.

Men som sagt. Det där är bara ibland. I normalfallet är min städtröskel hög. Det finns ju så mycket annat att göra. Andra måsten som konkurrerar. Problemet är när dina måsten krockar. När du har dåligt samvete för att du inte hunnit städa, men också dåligt samvete när du städar eftersom du egentligen borde göra något annat.

Man ska ta ansvar för sitt eget liv och sin egen skit, menar Mian Lodalen i SvD-intervjun. Hon ”mulnar” när ”pigdebatten kommer på tal”.

Visst ska man ta ansvar för liv och skit. Men Lodalen liksom alla andra har mer än ett ansvar att ta. Att använda sig av en hushållsnära tjänst, att ta hjälp av någon annan, när det blir för många måsten på kö – varför är det så kontroversiellt? Vi köper hämtmat när vi inte hinner laga själva och har ingen debatt om den saken.

Möjligen ser vi ändå ett skifte i attityderna. Enligt en färsk undersökning, som Demoskop gjort på uppdrag av Almega, ökar intresset för att köpa hushållsnära tjänster – och detta i en tid som stavas lågkonjunktur. 25 procent av hushållen säger att de är ganska eller mycket intresserade av att köpa hushållsnära tjänster. För ett år sedan var siffran 20 procent.

Under valrörelsen 2006, då alliansidén om avdrag för hushållsnära tjänster debatterades intensivt, framfördes ofta argumentet att en förstärkning av Sveriges förhållandevis skrala tjänstesektorn var nödvändig också för att det skapar jobb. Jobb som inte smiter utomlands, till exempel.

Nu ser vi att det stämmer. Medan bransch efter bransch varslar är det högkonjunktur i städ- och barnpassningsbranschen. Här nyanställer man och utvidgar verksamheten. Almega räknar med att antalet helårsarbetare kommer att växa med 60 procent.

Hittills har det varit något krångligt att ta del av avdraget för hushållsnära tjänster, men vid halvårsskiftet försvinner blankettifyllandet om skattejämkning och avdraget syns i stället direkt på prislappen. Det ger branschen ännu en handräckning och i sin tur blir det lättare för de huvudsakliga kunderna – barnfamiljer och pensionärer – att få handräckning hemma när de behöver.

Det är verkligen inget att vara mulen över.